Det har varit några riktigt fina och underhållande veckor för oss republikaner. Just nu gläds mitt elaka hjärta åt att två av Sveriges största dagstidningar, Dagens Nyheter och Aftonbladet, lägger pannorna i bekymrade veck över begreppet brudöverlämning. Att Aftonbladets Helle Klein - statskyrkans eget ombud på ledarsidan - är upprörd kan knappast förvåna. Hon talar, som alltid när kyrkan debatteras, i egen sak, det vill säga som dess represenatant och uttolkare. Hennes jämrande gäller först och främst omsorgen om institutionens ritualer, traditioner och makt.
Dagens Nyheter försöker lite tappert att flyta ovanpå, men det socialliberala hjärtat är inte riktigt med. Principresonemangen om skillnaden mellan privatsak och offentlighet känns krystade. Varför skriva en ledare när grundinställningen är och alltid har varit att monarkin är förnedrande och löjeväckande?
AB och DN inbillar sig att jämställdhetsprinciper utmanas därför att kronprinsessan leds in i kyrkan av sin far, kungen. Jag är helt övertygad om att ingen av dem har tänkt i sådana termer. Skälet är i stället det enklast tänkbara: att göra så känns meningsfullt och berikande för dem båda. Jag inbillar mig också att kronsprinsessan Victoria fattat sitt beslut så som en oberoende, vuxen människa. Uppfattningen att hon, med DN:s formulering, skulle reduceras till "ett slags vara som byter ägare" framstår som bisarr och fördomsfull.