Vinner socialist-kommunist-miljöfundamentalistalliansen höstens val är det med största sannolikhet rullgardin ner för alla nödvändiga reformer av det svenska skol- och utbildningssystemet. Problemet är bara:hur många väljare förstår vad detta innebär för Sverige? Barns och ungdomars socioekonomiska bakgrund kommer att bli än mer avgörande. Den sociala snedrykryteringen till läkar- och juristutbildningar kommer att bli än större. Allt färre människor med intresse och talang för studier kommer att rekryteras som lärare i den kommunala skolan, där endast de elever förvaras som vare sig vill eller kan studera. Endast stora vinstdrivande koncerner kommer att kunna driva skolverksamheter, där satsade medel står i proportion till elevernas inlärningsresultat. Och detta som ett direkt resultat av socialist-kommunist-miljöfundamentalistalliansens förödande politik! Nej, hoppas tillräckligt många svenskar hinner vakna före valdagen, innan denna mardröm blir verklighet.

av Henrik Kjellingland 2010-05-31 08:36:14

Begreppet praktisk socialism har fått en ny mening: "Rösta på Maria och få Lars."

av majoren 2010-05-31 09:33:41

Hur tänker de rödgröna? Eller tänker de överhuvudtaget? De rödgröna anser sig representera de många i samhället framför allt de som i någon mening anses svaga. Om man medverkar till att skolans kvalitet försvagas vem drabbar det då? Jo, de svaga naturligtvis. Det ju de som behöver ett gott stöd när man skall skaffa sig kunskaper och utveckla en kompetens som sedan skall leda till arbete. Hur kan man anse sig representera de människor i samhället som man gör livet svårare för?

av Liberal 2010-05-31 10:59:54

Opinionen har vänt. Jag har på känn att tillräckligt många inser att de Rödgröna är ovalbara.

av Hans-Christian 2010-05-31 11:18:39

Jag arbetar som gymnasielärare sedan ett par år tillbaka och måste bara påpeka att jag bara träffat enstaka lärare som uppskattat den borgliga skolpolitiken. Jag själv och de allra flesta lärare har väldigt litet till övers för det pedagogiska synsätt som Björklund mfl. ger uttryck för. De båda fackföreningar som organiserar lärare i Sverige har vid en lång rad tillfällen kritiserat den nu förda skolpolitiken och det med rätta.

Tack för mig

Mikael

av Mikael 2010-05-31 21:56:50

Mikael,

Om man antar att detta är ett av dina första längre jobb efter examen är du din tids barn.

Mina barn kommer inte att gå i din skola. Hoppas du tycker det är OK?

av tom croker 2010-05-31 23:24:57

Ideologi är en sak och pengar en annan.
Till hösten börjar en av de största årskullarna i svensk efterkrigshistoria skolan - 04:orna. De här barnen, som i framtiden kommer att få viss betydelse (demografiskt och pensionstekniskt) enbart genom att de är så många, får exakt 50 procent av de resurser tidigare årskullar fått.

Åtminstone gäller detta skolorna i Stockholms innerstad. Fram till och med sista skoldagen i juni har det i sexårsverksamheten gått en lärare (och en fritidspedagog) på tio barn; från och med hösten blir det en lärare på tjugo barn. Av besparingsskäl stryker man all kompetens som anses för smal och nischad - det vill säga, i fortsättningen blir det inga lärare som är specialiserade på idrott, musik, bild etc. Utan undervisning i dessa ämnen kommer i framtiden att förmedlas av helt vanliga lärare (enligt mottot: alla kan ju springa, traktera en blockflöjt eller kludda lite med pastellkritor.)

Tendensen är alltså exakt densamma som på alla andra arbetsplatser. Bort med specialisterna, och så får färre anställda jobba mer.

Själv är jag inte främmande för att det receptet kan vara nödvändigt på många håll. Men frågan är om vi inte alla förlorar på att vara snåla just mot det uppväxande släktet?

Hursomhelst, här och nu ser jag inte så värst mycket manöverutrymme -
varken för Björklund eller de rödgröna. Först kommer baskunskaperna, sen ideologin. När tjugo stycken ska lära sig läsa samtidigt vet man redan på förhand vilka som är vinnare och vilka som är förlorare.

Vinnare är (som alltid i den svenska skolan) den breda mittfåran, de genomsnittligt begåvade, de som varken är bra eller dåliga; undervisningen kommer obönhörligt att följa deras tempo.

Förlorare är de andra - de riktiga begåvningarna och de som har svårt att hänga med. Båda hade behövt resurser som nu saknas.

I de flesta EU-länder man fattat att det här är ett problem som måste åtgärdas. Om man inte tillvaratar begåvningarna går samhället miste om mycket; och om man inte, tidigt, försöker stötta de andra blir det i längden mycket kostsamt. Svenska politiker väljer dock att ignorera den här problematiken. Att prata "visioner" låter ju alltid snyggt och kostar heller inte det minsta.

Som sagt, jag bryr mig inte om vilka manifest de viftar med - bara hur mycket de är beredda att betala. Och det skulle förvåna mig mycket om det på den punkten går att urskilja några skillnader mellan de båda blocken.

av Flugan på väggen 2010-05-31 23:28:17

Flugan, när jag gick i lågstadiet (för inte så fasligt länge sedan) hade vi fröknar som både kunde rita och spela orgel eller piano. De kunde även räkna och skriva. Däremot var de lite för gamla för att springa. Detta var visserligen på landet, och orgel ingår nog inte i grundskolelärarutbildningen idag, så kanske är lösningen att lära ut ett instrument på lärarhögskolan?

av Iggy Drougge 2010-06-01 02:55:59

Addendum: Ja, pengar spelar nog en väldigt stor roll. Politikerna fajtas om läroplaner eller ideologisk omskolning av lärare, men läroplaner går alltid att tolka och resurserna avgör tolkningsramen.

av Iggy Drougge 2010-06-01 02:59:09

Vad olika forskningsresultat visar och vad olika pedagoger säger, är ett stort ämne och svårt att uttala sig kortfattat om. Men att skoldebatten innehåller en lång rad klyschor är uppenbart. Wetterstrand visar prov på en enastående förmåga till riktiga lågvattenmärken i diskussionen med Björklund. Hon tar verkligen tillfället i akt att misstänkliggöra honom när hon en gång för alla försöker få honom att framstå som en straffens, häxprocessernas och militärdisciplinens fanbärare, samtidigt som hon fullständigt struntar i vem som har ordet. Hon avbryter sin meningsmotståndare gång på gång. Ett par gånger sjunker Wetterstrand riktigt lågt.

Hon hugger som en blixt när hon påstår att Björklund vill införa "kinesisk disciplin", bara för att han råkar nämna något om Sverige och framtidens kunskaper, där han i hast tar Kina som framgångsexempel. Amatörmässigt, Wetterstrand.

En annan billig poäng plockar hon, när hon rakt av påstår att Björklund vill införa betyg från sex års ålder. När han tydligt poängterar att så icke är fallet, utan att förslaget innebär betyg från årskurs 6, ändrar hon sig snabbt till att säga att det finns vissa skolor som redan nu valt att ge "väldigt, väldigt betygsliknande omdömen". Botten, Wetterstrand.

Wetterstrand är även mycket förtjust i att inför tittarna använda så många negativt laddade ord som möjligt, såsom straff och tvångsmetoder, även om detta kan refereras till sammanhang där man flyttar plågoandar från en skola och där mobbningbsoffret får stanna kvar. Hon får det till att låta som om man jäklas med helt oskyldiga små änglar.

Det åligger nu Björklund och den övriga alliansen att klart och tydligt ta avstånd ifrån denna billiga retorik från oppositionen sida. Endast genom att grundligt, som Björklund försökte i denna debatt, bemöta klyschorna och slagorden, kan man nå människor med sina politiska mål, utan att de först filtreras genom den rödgröna retoriksilen, där de per automatik transformeras till onda avsikter.

av Charlotte 2010-06-01 10:51:51