I samma andetag som Aftonbladets Helle Klein noterar kraven på att en oberoende undersökning tillsätts om Israels operation mot Ship to Gaza pläderar hon för bojkotter och sanktioner mot Israel. Motsägelsen är typisk för Kleins sätt att resonera om Mellanöstern där allting är självklart: svart och vitt, gott och ont.
Jag är Israelvän, men inte okritisk. Man behöver inte vänta på en oberoende undersökning för att kunna konstatera att den israeliska aktionen var en överreaktion, ett militärt och politiskt misslyckande. Det är också alldeles uppenbart att Israles blockad av Gaza skapar stort mänskligt lidande. Detta är ovärdigt en demokrati och rättsstat. Den nuvarande regeringen driver en politik som stärker dess fiender och får dess vänner och allierade att förtvivla.
Uppmaningar till sanktioner och bojkotter förs nästan alltid fram med moraliska argument. Misshagliga stater ska få känna på omvärldens vrede, men de bringas ytterst sällan på knä eller omprövar sin politik under. Verkningsgraden i sanktioner är snarare inverterad: de leder till ett mottryck och en ovilja att lägga om kurs. Resultatet blir i stället att motsättningarna och konflikten stärks. De som vill isolera Israel förordar i praktiken en avbruten kommunikation.