Men självfallet. Efter en period av brandtal mot islam brukar alltid nån liberal invända med: men så har vi ju sufismen. Utan att man för den skull vet ngt särskilt om vare sig det ena el. det andra. Saken är mer komplicerad, "sufismen" kan vara en tro och den kan vara en ordenstillhörighet, vad begreppet står för varierar mellan länder o sammanhang. De flesta som brytt sig om att läsa Khomeinys poesi, som regel i den tyska översättningen, är eniga om att den är hyfsat bra, det är den sufiska dikten som litterär genre, och här är en "vinstuga" med garanti aldrig en reell vinstuga. Det mesta av den skrevs under åren i opposition. "En sufier är alltid emot makten", som en pakistansk poet sade t mig förra året. Men många bland huvudstadens alternativa ungdomsmiljöer, där man har väldigt lite sympati f sedlighetspolis och Khomeinys revolutionsgarde och där man deltog i valprotesterna förra året, är även de influerade av sufisk mystik, läser klassiska sufier som Rumi och Hafiz på ett kanske liknande sätt till hur man läste "On the road" i Stockholm 1960 ... Eller, i Pamir-området - läser j i en doktorsavhandling - där man inte går så mycket i moskéen, struntar i femgångerbönen o ber kvällsbönen i hemmet, så står den lokala muslimska mystiken rentav i viss opposition till sufism, som missionerat lätt aggressivt i området. Som sagt, komplicerat ... Mystik, som i sufismen, innebär inre frihet. Medan politisk sufism kan göra sig skyldig t övergrepp. Sufism, liksom islam, kan likt kristendom utgöra så många olika saker. Om det beskedet kan göra någon av er gladare.

av Håkan Sandell 2010-07-06 18:49:47