Dilsa Demirbag-Sten påstår i dagens Expressen att jag, Axess och Anna Ekström ”försvarar Ali Hirsi till varje pris och svartmålar hennes kritiker. Samtidigt” påstås vi avvisa ”en möjlig dialog, med allt vad den innebär av möten, ömsesidig tolerans och vilja att lösa konflikterna”.
Dilsa Demirbag-Sten anser alltså att den som frågar sig varför liberala debattörer stämmer in i den kritik som från vänsterhåll riktas mot Ayaan Hirsi Ali, ”försvarar henne till varje pris”. Vidare tycks hon mena att man ”svartmålar hennes kritiker”, när man ber Hirsi Alis kritiker att underbygga sina kritiska påståenden med citat.
Till exempel undrade jag i min Expressen-artikel nyfiket varför den från ett liberalt perspektiv heltigenom rimliga åsikten att man i förorter bör erbjuda unga muslimer alternativ till radikal islamism (i form av till exempel ateistisk upplysningsfilosofi, feminism och kristendom) beskrivs som ”masskonvertering”. Och varför Demirbag-Sten påstår att Hirsi Ali förordar bestraffningar av enskilda moderata muslimer. Vilka sådana ”bestraffningar” har Hirsi Ali föreslagit? Och var har Hirsi Ali formulerat några ”uppmaningar att förbjuda minareter”?
När nu Dilsa Demirbag-Sten tar till orda i debatten igen så väljer hon att angripa Anna Ekström istället för att besvara dessa frågor. Vilket dessvärre föranleder ytterligare frågor till Dilsa Demirbag-Sten: Vad är det för sorts ”kristendom som Ekström själv företräder”? Och var i Ekströms texter kan man utläsa att hon har närmat sig "den fanatiska idén om ett framtida Eurabien"?
Eftersom Dilsa Demirbag-Sten väljer att inte åberopa några konkreta utsagor av Ayaan Hirsi Ali, är det lätt att förledas att tro att hon mer litar på Per Wirténs karakteristik av Ayaan Hirsi Ali än på vad denne själv har skrivit. Vilket inte gör det helt lätt att föra en ”dialog" med Dilsa Demirbag-Sten - "med allt vad den innebär av "möten" och "ömsesidig tolerans”.