En kommentar till mitt inlägg om Robert Spencer väcker en viktig fråga: Vad säger termen ”islamofobi” om attityden till sådant som är lika mänskligt som religiös tro: spindelrädsla, cp-skada, sjukdom, med mera?
Frågan är mera angelägen än man i förstone kan tro. Eugeniken är ett försummat kapitel i rasismens idéhistoria. Vetenskapsmän, filosofer och medier för traditionen vidare utan att förvisas ur kretsar som anses respektabla.
Det vore intressant att höra hur Charlotte Wiberg ställer sig till det tredje stycket i den artikel av Wolfgang Benz hon i Expressen citerar i syfte att motverka intolerans.
Benz skriver (snabb översättning): ”Fiendebilder är produkter av hysteri. De konstruerar och instrumenaliserar karikatyrer av den andre. Om vi definierar hysteri som en vittomfattande beteendestörning, vilken bland annat karakteriseras av hämmad varseblivning, känslomässig labilitet, teatrala gester och en egocentrisk habitus [Bourdieus term som ungefär betyder socialiserad subjektivitet och som jag inte riktigt begriper], då finner fobier mot andra kulturer eller distinkt annorlunda minoriteter inom det egna samhället sin förklaring i försvarsreflexen.“
Kan det vara intolerant att använda termer ur psykoanalys och neurologi på ett nedlåtande vis? Var placerar sig Benz i relation till andra forskare som förstår intoleransen som en allmänmänsklig tendens som vi därför behöver vara vaksamma inför, även hos oss själva? Illustrerar Benz möjligen just detta faktum? Har vi inte blundat för något uppenbart där?
Själv måste jag erkänna att jag missade detta vid första anblicken, fick bara en vag känsla av att något var fel. Framför allt därför, på grund av en intolerans som är så accepterad att den rotat sig i vardagligt tal, får jag konstatera att valet av termen ”islamofobi” är olyckligt.
Dock är det knappast möjligt att byta ut ett ord som är lika etablerat bland vuxna som ”cp” är bland barn.
Därför är det nog mera fruktbart att försöka leda uppmärksamheten mot en innebörd som liknar den hos ordet ”antisemitism” som inte heller det är etymologiskt optimalt. Betydelsefältet kan sträcka sig från fördomar om människor som av sig själva eller andra identifierats som muslimer (jag har bland annat fördomen att alla människor har milda fördomar om någon grupp), via en rasistisk inställning som innebär att muslimen är oförbätterligt dålig eller ond, till mordisk fientlighet.
I fientlighetssammanhang torde moral, kunskap, val och ansvar vara betydligt mera relevanta begrepp än det föråldrade ordet ”hysteri” som ju för övrigt sprungit ur en fördom om kvinnor, vilket också detta tyder på att fördomar är högst allmänmänskliga och oförargliga så länge de inte går över gränsen, var man nu ska dra den. Att smärtgränsen ofta överskrids när det gäller personer som på något område är handikappade står klart från uppgifter från funktionshindrades intresseorganisationer, vilkas talan få självutnämnda antirasister för.