Charlotte Wibergs ”argument” mot uppmärksammandet av en annan intolerans än den mot etniska och/eller religiösa grupper – dit även anti-katolicism borde hänföras – består av en antydan om att jag blivit hysterisk av värmen. Det visar tyvärr att hon, tvärt emot vad hon påstår, bär visst ansvar för en inställning till människor – eller människan – som Wolfgang Benz ger uttryck för i den av henne i Expressen citerade artikeln.
Jonathan Leman nöjer sig med en mildare diagnos: Johan Lundberg och jag skriver förvirrat.
Jag vidhåller att det är dags att tala även för dem som hörs minst av alla: de spädbarn som filosofen Peter Singer tycker att vi har rätt att och bör döda; de barn som på svenska sjukhus ”får behandlingsbegränsning” (dödas genom kvävning eller svält); de svårt sjuka som får ”välja” att inte ligga samhället till last; de handikappade som riskerar att bemötas av en hårdnande intolerans när fosterdiagnostiken utvecklas och blivande mammor uppmuntras till selektiv abort.
I sin bok Practical Ethics skriver Singer:
"If the fetus does not have the same claim to life as a person, it appears that the newborn baby does not either, and the life of a newborn baby is of less value to it than the life of a pig, a dog, or a chimpanzee is to the nonhuman animal."
"If we can put aside these emotionally moving but strictly irrelevant aspects of the killing of a baby we can see that the grounds for not killing persons do not apply to newborn infants."
Den grupp som anses värd att leva är här inte längre en mänsklig ras som identifieras med hjälp av en hierarki av antagna egenskaper. Den består av varelser som indentifieras utifrån en hierarki av antagna egenskaper. Skillnaden är akademisk. Det är svårt att se hur en eutanasipraktik byggd på den gruppens överhöghet skulle vara skonsammare än en praktik byggd på rasens överhöghet.
Ändå sprids Singers teorier och praktiska rekommendationer för människosortering via mittfåremedier och respektabla vetenskapliga tidskrifter. Inte heller är han den ende som förkastar de principer som ligger till grund för FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Richard Dawkins är en annan världskänd och uppskattad teoretiker som kommit in på ett liknande spår, via sociobiologin. Han beskriver genen som en person. Individens överlevnad är underordnad genens. Från den tanken är steget inte så stort till genhygienisk praktik
Försvaret för människans okränkbara värde kallar Singer religiös extremism eller "artism" – i analogi, förstås, med rasism. Traditionell moral görs på så sätt till omoral och vice versa.
Så, återigen: Detta är ett försummat område i rasismens (samtids)historia.