Jag får be om ursäkt för att jag i mitt förra inlägg förväxlade de två sverigedemokraterna Ted och Kent Ekeroth.
Det var Kent Ekeroth som nyligen talade om för mig vad vi bara bör tala om och vilket målet för den så kallade debatten är.
Så långt hade jag rätt.
Däremot var det Ted Ekeroth som vid två tidigare tillfällen (här och här) skrev om judar på sin blogg och Kent Ekeroth som skrev om judar på Newsmill.
Budskapen är dock lika som bär.
Kent kallar bland annat de judar som inte stödjer Partiet för ”dumsnälla”.
Ted formulerar sig så här: ”Denna ryggradslösa inställning genomsyrar nästan alla judiska organisationer i Sverige och vad jag förstår de flesta judiska organisationer i världen.”
Dessutom hade jag i min kritik av deras sätt att tala till judar som grupp missat att Kent Ekeroths text, alltså den på Newsmill, innehåller ett besynnerligt resonemang om börd och åsikter – lika besynnerligt som det som förts i kommentarsfältet under mitt förra inlägg på Axess-bloggen.
Återigen: Åsikter är inte medfödda. Även om Ekerotharna anser sig vara judar har de rätt att hysa vilka märkliga och osmakliga åsikter som helst. Däremot är det inte särskilt typiskt för demokratiska politiker, vare sig de heter Ekeroth eller Reepalu, att utkräva politisk konformism av judiska församlingar eller av det judiska kollektivet i stort.
För (o)tydlighetens skull bör jag även påpeka att det inte var Kent utan Ted som första gången upplyste mig om vilket ämne jag borde fokusera på. Däremot är jag lite osäker på om han (och/eller Kent) tycker att alla de kollektiv som ordningsamma människor sorterat in mig i också borde fokusera på islam – muslimkramarna, de kristna, vänsterapologeterna, högerextremisterna, Israellobbyn, med flera.
Att båda bröderna uttrycker en betänkligt vårdslös inställning till personlig samvetsfrihet och det öppna samtalet torde – enligt min enkla matematik – fördubbla sannolikheten för att Sverige skulle bli synnerligen fåordigt om deras ord fick råda.
Dessutom märker jag nu hur lätt det är att förväxla de svenska brödernas syn på demokrati och mångfald med det muslimska brödraskapets. Har syskonskarorna möjligen övervägt familjerådgivning? Sådan lär erbjudas av Svenska Kyrkan. Hos valfri prästinna kan Kain och Abel komma till insikt om att de delar fundamentala – ja, till och med fundamentalistiska – värderingar.
Vem vet, det samtalet kanske utmynnar i en sant mångkulturell fridshälsning: Kram, Shalom, Salaam, Pax vobiscum...