Jag tycker nog inte att man ska dra så stora växlar på opinionsmätningen i Aftonbladet som visar att Sverigedemokraterna går kraftigt framåt. Partiet har hållit sig runt fyra procent i de allra flesta mätningarna under en längre tid. Med all respekt för United Mind och Clint som utfört mätningen åt AB kan man ändå undra över hur representativt resultatet egentligen är för stämningsläget i väljarkåren. Vad man lite sommarloj tycker i juli (då Littorin-affären delvis dominerade den politiska debatten) är något annat än ställningstaganden mot slutet av augusti.
Däremot är frågan om SD:s eventuella vågmästarroll väl värd att redan nu tänka igenom. Avgörande är hur partierna definierar "inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna". Om man med det menar att att inte under några omständigheter bilda minoritetsregering blir nyval oundvikligt. Om man däremot ser det förenligt med ambitionen att söka stöd för en minoritetsregering från ett eller flera oppositionspartier hamnar saken i ett annat läge. Skulle de borgerliga partierna få fler mandat än de rödgröna kan jag tänka mig att Fredrik Reinfeldt avser att förhandla till sig en sådan lösning med Miljöpartiet.
Mona Sahlins situation, i händelse av att de rödgröna få fler mandat än alliansen, blir nog knivigare. Hon har uttryckt sig väldigt kategoriskt om sin regerings parlamentariska underlag. Alla alternativ uom en majoritetsregering tycks utesluten, i alla fall om man tolkar henne bokstavligen. Problemet för en minoritetsregering är förstås att den riskerar att bli instabil. Å andra sidan har Sverige styrts av minoritetsregeringar under större delen av vår parlamentariska historia.
Personligen tror jag att det bästa, bortsett från en alliansregering i majoritet, vore om MP ingick i en borgerlig regering. Det skulle öka den politiska stabiliteten men också göra det politiska livet gott genom att blockpolitiken bryts upp. Dessutom hålls SD utanför allt inflytande. Men jag tror tyvärr att varken Fredrik Reinfeldt eller Maria Wetterstrand/Peter Eriksson skulle känna sig lockade. FR har sammanhållningen i alliansen att tänka på. (Om C och KD vardera ligger på runt fyra procent lär deras känslor för ett MP på runt tio procent vara milt sagt blandade.) De flesta av MP:s väljare står till vänster om de borgerliga och skulle få svårt att acceptera en samverkan med moderaterna. MP är antagligen också intresserade av att bygga vidare på ett starkt valresultat, och då är oppositionsrollen att föredra.