Imorgon bitti ska jag vara med i TV4:s nyhetspanel klockan 8.15, och prata om bland annat Jan Björklunds förslag om förbud mot burka och niqab i skolan.
Jag tänkte närma mig frågan genom att poängtera att den svenska skolan, enligt läroplanen, ska fostra eleverna i demokratiskt tänkande.
Burka och niqab är däremot symboler för en reaktionär uttolkning av islam som strider mot fundamentala inslag i den syn på demokrati som lärs ut i svenska skolor, som att män och kvinnor har samma rättigheter och att individer av det ena könet inte skall förses med stränga restriktioner på grund av sitt kön.
Att lärare inte har burka är för mig lika självklart som att lärare i svenska skolor bör undvika nazistuniform, nämligen därför att det handlar om klädedräkter som signalerar att man omfattar åsikter som går stick i stäv med den syn på demokrati som vi vill implementera i elever på svenska skolor.
Men redan apropå slöja så menar jag att man kanske bör försöka att sätta sig in i hur det kan vara att vara en ung svensk kvinna som vill vara precis som sina klasskamrater, som inte vill klä sig i reaktionära religiösa slöjarrangemang - en ung kvinna som kanske har en syster, en mamma och en pappa som för henne ideligen poängterar vikten av att bära slöja. Hur lätt är det för en sådan ung kvinna att kunna agera så som hon vill?
I det läget kan svenska skolan säga, att här bär vi inte sådana kläder. Då finns det åtminstone en enda instans i denna unga kvinnas omgivning som kan legitimera henne att gå klädd och uppträda på ett annat sätt än i enlighet med vissa imamers och Koranen-uttolkares idéer om hur man bör gå klädd. Jag tror kort sagt att det är viktigt, att skolan erbjuder den här möjligheten för inte bara kvinnor från denna sorts miljöer utan för alla unga män och kvinnor: att i görligaste mån kunna agera på lika villkor som sina kamrater.
Att man säger: här är du inte i första hand en representant för ett religiöst kollektiv utan en modern individ; vi erbjuder dig den möjligheten, att åtminstone några timmar om dagen få fungera på samma villkor som andra barn i den svenska skolan. Att åtminstone några timmar om dagen kunna få fungera på EXAKT samma sätt som barnen till de "liberaler" som skriver indignerade artiklar om hur viktigt det är att vissa barns föräldrar ska ha möjlighet att fortsätta att bestämma att dessa barn inte ska erbjudas samma möjligheter som "liberalernas" egna barn.
Sedan kan man naturligtvis, senare i livet, välja att gå åt ett annat håll.