Det berättas att Harry Martinson under en middag på Operabaren tillsammans med Karl-Birger Blomdahl, strax efter premiären 1959 på operan Aniara, kommenterade ljudet från en enerverande gatuborr strax utanför restaurangfönstret med orden: ”Har du skrivit musik till honom också?”
Kanske är det denna anekdot som föresvävat Håkan Lidbo, när denne beslutade sig för att använda just gatuborrar i den symfoni som idag framfördes på Sergels torg. Trots att man aldrig hann repetera, tycks Lidbo helt nöjd med framförandet av sin så kallade Sergelsymfoni.
Håkan Lidbo visar i en intervju i P1:s program Studio Ett, att han har varit mycket duktig när det gäller att läsa på de modernistiska och kulturrelativistiska läxorna. Håkan Lidbo måste kort sagt ha varit en extremt välartad student på de universitetskurser som han genomgått. Att döma av intervjun är detta med kritiskt tänkande ingenting för honom. Med tanke på att Lidbo helt befinner sig i en förgången värld, och inte tycks reflektera över att vi idag inte skriver 1920 eller 1970, är det inte att undra på att hans tillbakablickande estetik omhuldas av politiska makthavare utan nämnvärt kulturintresse, vilka måste ha sett denne följsamme modernistepigon som kongenial för invigningen av Stockholms kulturfestival.
”Jag har gått och närt en sån här dröm ganska länge. (…) Det fanns en rysk modernist som hette Avraamov, som gjorde några grejer som han kallade för fabriksvisslornas musik eller någonting sånt. Där han då iscensatte ljud från staden på det här sättet. Men det här var ju Ryssland på 20-talet… och hans mest berömda grej var ju i staden Baku som jag hörde när jag läste Konstvetenskap, och som jag blev helt tagen av och har tänkt på sedan dess. Och då 1922 så engagerade han alla fabriker i staden Baku, som tutade med sina fabriksvisslor och arbetarna gick ut och sjöng Internationalen och båtarna i hamnen tutade och tågen tutade och bilarna tutade.”
Beträffande detta med skillnaden mellan ljud och oljud, så tycks Lidbo omfatta idén om att skillnader mellan välljud, dissonanser, buller och störande ljud är en kulturell konstruktion. Sannolikt av västerländskt snitt?
”Jag tycker så att man kan inte säga att någonting är oljud. Det beror på hur man lyssnar på det. Det är lite rasistiskt att säga, att kalla något för oljud, tycker jag."
Lite senare i intervjun tycks dock denna åsikt vara glömd:
”Jag tror att många håller med om att de värsta oljuden är när man ringer någon som har 3-abonnemang och får höra att ’3 is the magic number’”
Lidbo har uppenbarligen även tagit till sitt hjärta de visdomsord som predikas vid Arkitekthögskolan:
”Jag gillar Sergels torg jättemycket. Hemma har jag Sergels torg-duk och Sergels torg-grytunderlägg och så. Nej men för mig så står det rätt mycket för Stockholm."