I ett tidigare inlägg ("Det här med opartiskhet") här på bloggen skrev jag:
"Med tanke på hur Sverigedemokraterna på sistone satsat på att presentera statistik över relationen mellan etnicitet och sexualbrott, kunde jag inte undgå att efterhand i "diskussionen" börja fundera över hur programledaren och SVT-tittarna hade reagerat om man i Claes Borgströms inlägg hade bytt ut ordet "män" mot ordet "invandrare". I bägge fallen handlar det ju om en överrepresentation i statistiken över sexualrelaterade brott. I bägge fallen kan man välja att se den lilla gruppen sexualbrottslingar som antingen representiva för det kollektiv ("män" eller "invandrare") som sexualbrottslingarna otvetydigt tillhör. Eller så väljer man att se sexualbrottslingarna som individuella avvikelser."
Lustigt nog tycktes man i dagens Agenda ha tagit fasta på denna artfrändskap mellan SD och Fi, och sände en debatt där Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson fick möjlighet att debattera åtgärder mot våldtäkt. I den ena ringhörnan en person som anser att alla svenska män bör skuldbeläggas för de ökade våldtäkterna; i den andra en person som anser att alla utlandsfödda människor bör skuldbeläggas för det ökade antalet våltäkter. I inget fall fanns någon vilja att se förövarna som individuella avvikelser, alltså på det sätt som sannolikt de flesta människor uppfattar våldtäktsmän. Just denna avvikelse från common sense-uppfattningar gör väl i sin tur att SD eller Fi har svårt att på sikt locka speciellt många väljare?
Andreas Johansson Heinö skrev bra före debatten om de frågor som debatten borde ha ventilerat, men som givetvis aldrig kom upp på agendan.