Svend Dahl och Thomas Idergard, båda knutna till Timbro, skriver på DN Debatt om hur skattepengar som skulle kunna gå till viktig sjukvård istället används till "vuxna människors fritidsintressen". Med det senare avses "kultur". Att vi i Sverige har en offentlig finaniering av bibliotek och teatrar framställs som någon sorts jättelik konspiration: "I det fördolda pågår i landstingen en veritabel miljardrullning till kultur och regional utveckling. Under 2008 handlade det om 3,8 miljarder kronor – pengar som i stället hade kunnat användas till hälso- och sjukvård."

Jojo, visst kan man med hänvisning till vikten av cancerforskning också fråga sig till vilken nytta som vi finansierar humanistisk forskning vid våra universitet. Hur kan man motivera en sådan "miljardrullning"? Och hur kan vi motivera förekomsten av statligt finansierade statsvetare? Är det inte viktigare att finansiera hälso- och sjukvård istället för att pumpa in pengar i en mängd ämnesområden och verksamheter som inte påvisar samma omedelbara nytta som den som utför höftledsoperationer?

Kunde inte herrar Idergard och Dahl göra en lista där de rangordnar olika sorters forskning och skatefinanierade verksamheter utifrån nyttoaspekten, allt i enlighet med deras åsikt att idrottliga och hälsoinriktade verksamheter borde högprioriteras i syfte att skapa sunda och friska människor, alltmedan "fritidsintressen" som kultur-, filosofi- och samhällsfrågor bör sättas på undantag, eftersom nyttovärdet här inte är lika enkelt att urskilja och fastställa.

Varför de själva ägnar sig åt att skriva en DN Debatt-artikel istället för att bege sig ut och jogga förblir obegripligt. Det är ju vetenskapligt belagt att det är 1682 gånger nyttigare att jogga sju tusen meter än att skriva en artikel på sju tusen tecken.