Lars Ohly har uppenbarligen insett att enda sättet för det rödgröna alternativet att vinna vatet, är att media slutar att fokusera på deras konkreta förslag och på ideologiska skiljelinjer mellan de två blocken. Hur ska man annars förstå hans desperata försök att skapa kvällstidningsrubriker genom sitt offentliga frieri?
Ohly har onekligen all anledning att uppmärksamheten flyttas från ideologi till privatliv. I gårdagens Uppdrag granskning kunde man återigen ta del av hans oefterhärmligt godtyckliga förhållande till sanning och verklighet. På frågan om han påstått att han kände sorg över murens fall, dementerar han först detta å det bestämdaste. Han menar att de som hävdat att han sagt att han var ledsen ljuger.
Vid konfrontation med vad han faktriskt sa i en intervju 2004 ändrar han sig dock utan att blinka, och och säger han att han var "ledsen" när Berlinmuren föll, för att omedelbart därefter säga att han var "glad" när Berlinmuren föll, varpå följer det lite lustiga påståendet: "Till exempel min bästa kompis stod på Pragtorget och var med i befrielsen av Prag och skickade glädje-sms till mig".
Hur detta kan ha gått till är dock oklart, åtminstone om man får tro Wikipedia, där det hävdas att det första SMS-meddelandet sändes över Vodafones GSM-nätverk i England den 3 december 1992, via en pc, från Neil Papworth, Sema Group till Richard Jarvis, Vodafone. Textmeddelandet innehöll texten ”Merry Christmas”.
Själv har jag inte tid att gå in och ändra i Wikipedia, utan överlåter det med varm hand åt någon i Vänsterpartiets stab.