Åsa Linderborg är i dagens Aftonbladet upprörd över påståendena om att riksdagen nu innehåller två extremistpartier, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Dylika påståenden är, menar hon, ett tecken på historielösheten i samtiden: "Att kommunismen, även i dess mest urartade form, är fascismens historiska antites, är bortglömt". Det finns tydligen anledning att även för en filosofie doktor i historia påminna om att fascismen grundandes som en avknoppning från den socialistiska rörelsen, nämligen av socialisten och syndikalisten Benito Mussolini. Detta är orsaken till att det italienska fascistpartiet hade en rad socialradikala krav på dagordningen under 1920-talet. Man propagerade för en omfattande sociallagstiftning, för nationaliseringar på en mängd områden samt för kvinnlig rösträtt.
I Åsa Linderborgs värld är det dock så att "fascismen vänder sig mot den allmänna rösträtten", medan det är en "vänsterextrem ståndpunkt att kvinnor och arbetare skulle ha rösträtt".
Sanningen är naturligtvis att både fascister och kommunister skulle visa sig lika överens om att avskaffa de demokratiska valen när man väl kommit till makten, som man en gång var anhängare till allmän rösträtt, när man befann sig i oppositionsställning.
Som LUF:s ordförande Adam Cwejman skriver på sin blogg: "Nej, fascismen och kommunismen är långtifrån 'historiska antiteser', de är oundvikligen sammanlänkade genom sin i grunden antidemokratiska, totalitära och människofientliga världssyn."