Jag noterar att man även på DN:s ledarsida gör sitt bästa för att missförstå mina och Paulina Neudings intentioner med vår uppmaning att ta debatten med Sverigedemokraterna. Paulina skriver mycket bra om det här.
Att vissa invandrare är överrepresenterade i den brottsstatistik som presenteras av Brå, förklaras av DN:s ledarskribent med socioekonomiska faktorer. Jag och Neuding är givetvis inte omedvetna om de socioekonomiska faktorernas betydelse, men vi är inte heller av åsikten att problem i samhället alltid går att härleda till endast en sorts orsaker. Att beakta komplexiteten i en problematik, i form av en rad samverkande faktorer, är tydligen inte den strategi som man förordar på DN.
Vilket är en smula förvånande. Genom att välja att bara beakta en faktor, så ansluter man sig - kan det tyckas - till den sorts endimensionella förklaringsmodeller som partier som just SD gjort till sitt signum.
I övrigt blir jag mer och mer övertygad om att den strategi som många publicister nu tycks ansluta sig till, där man nästan varje dag ondgör sig över ensilda Sverigedemokraters beteenden, uppträdanden eller åsikter om allt mellan himmmel och jord, är en heltigenom kontraproduktiv taktik, som bara kommer att göra Sverigedemokraterna större, inte minst genom att deras självbild, av att vara en samling medialt utmobade martyrer, bekräftas.
Jag tror alltså fullt och fast att det finns anledning att på allvar ta den oro som SD:s väljargrupper erfar. På ett mer övegripande plan handlar det om de negativa konsekvenserna av att vi lever i globaliserad värld där allt förändrar sig snabbt, där alltings obeständighet och flyktighet, är det mest karakteristiska egenskaperna. Att överlämna dessa frågor till partier som SD och V, är bara dumt, då dylika partier tenderar att ge enkla svar på komplexa frågor, nämligen att det är invandrarnas eller överklassens fel att många mäniskor får sina levnadsförhållanden försämrade.
Vad som behövs är således att man tar på allvar det missnöje med den globala kapitalism som hotar den nationellt grundade välfärdsstaten. Och att man med utgångsunkt i en samtidsanalys som inte värjer för komplexiteten i samtidens skeenden formulerar icke-populistiska alternativ inom ramen för den legering mellan konservatism och liberalism som är själva kärnan i upplysningstänkandet.