Åsa Linderborg är glad att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset men olycklig över debatten som följde. Men det blev uteslutande ett försvarstal av de fördomsfulla och okunniga kommentarerna om Llosas politiska hållning och författarskap. Det är som om Linderborg gör intellektuellt våld på sig själv, eftersom hon är ute i politiska och ideologiska ärenden: att suggerera fram en liberal förföljelse av de vänsterkritiker vars åsikter hon i grund och botten inte håller med om. Linderborg märker att de inte håller måttet och vill därför själv vill ge debatten en annnan inriktning.
Och så undrar jag: Vilka var de "starka röster" som ansåg att Harold Pinter inte borde ha fått Nobelpriset för hans åsikter om "Natos bombningar av Balkan"? Linderborg ger inga namn, men kanske vet bloggen?