Peter Elmlund skriver bra på bloggen
Stockholm Skyline om vad det är som gör att en stad känns levande och attraktiv att bo och vistas i. Nämligen finmaskigheten, det vill säga tätheten av lokaler i ett kvarter: "Finmaskigheten av bostadshus och kontorshus med lokaler i bottenplan har möjliggjort ett fantastiskt småföretagarliv", fastslås det om Manhattan, vars popularitet och atttraktivitet inte beror på skyskraporna som sådana utan istället på just variationsrikedomen av bostadshus med kontors- och affärslokaler på gatunivå.