På DN Debatt skriver idag Markus Uvell, vd på Tmbro, mycket bra om den borgerliga regeringens viktigaste utmaningar under den kommande mandatperioden. Inte minst poängterar han det idémässiga vakuum som i dagsläget präglar den borgerliga partipolitiken, och i synnerhet Moderaterna. Det är som att det finns en rädsla för att verkligen driva borgerlig politik, vilket framför allt märks inom områden som integrationspolitiken, jämställdhetspolitik, kriminalpolitik och utbildningspolitik.

Denna rädsla sammanhänger med den andra aspekt som Uvell lyfter fram i kritiken mot det hittillsvarande borgerliga regeringsinnehavet och visionen av de kommande fyra åren, nämligen att vänsterns åsiktshegemoni inom exempelvis media bryts. Vilket - som han påpekar - är viktigt för den demokratiska samtale skall förbli vitalt i Sverige. När det även bland borgerliga opinionsbildare anses comme il faut att som nazister utmåla dem som opponerar sig mot vänsterdebattörernas världsbilder, så finns det onekligen någonting att på sikt arbeta med för den borgerliga regeringen. Detta verkar Uvell fullkomligt klar över, vilket är glädjande. Man får bara hoppas att åtminstone några borgerliga politiker förstår betydelsen av det han säger:

"Alliansens politiska landvinningar måste nu följas upp med insatser som bryter sönder vänsterns dominans i svenskt samhällsliv i stort.

Utan att vara det minsta konspiratorisk kan man konstatera att mycket långa maktinnehav av det slag Socialdemokraterna haft i Sverige är skadliga för samhällsdebatten. När den politiska makten under allt för lång tid domineras av ett enskilt parti sker en gradvis och oftast omedveten anpassning av samhällslivet för att passa maktens agenda.

Vi ser det i slentrianmässiga vänsterperspektiv hos många journalister, hos personer inom kulturlivet, i den akademiska världen och hos företrädare för ett antal så kallade ”folkrörelser” (varav många i praktiken är ekonomiskt och/eller politiskt beroende av socialdemokratin). Sakta men säkert anpassas tankefigurer, retorik och prioriteringar efter Maktens intressen. Helt enkelt därför att det är kortsiktigt gynnsamt: den journalist, kulturarbetare, forskare eller föreningsordförande som ifrågasätter den dominerande politiska kulturens idéer får svårare att bli framgångsrik.

Denna process – som handlar mer om maktdominans i sig än om Socialdemokraterna som parti – är ur ett demokratiskt perspektiv djupt osund. Om den tillåts fortgå under lång tid kommer den att långsamt förgifta det demokratiska samtalet, genom att stora delar av samhället i praktiken agerar som stödtrupper åt den dominerande politiska kraften. De som borde ifrågasätta och utmana blir makthavarnas nyttiga idioter. Det finns ett stort behov av att göra inbrytningar i dessa miljöer, att vädra ut gamla föreställningar och stödja personer och idéer som utmanar koncensus."