Bör staten ägna sig åt opinionsbildande verksamhet? När JO nu riktar hård kritik mot Forum för levande historia på grund av den film där några svenska opinionsbildare som hyllade en av 1900-talets värsta terror- och massmordsregim, Pol Pots, kritiseras och förlöjligas, kan detta tolkas på två sätt.
Enligt den ena tolkningen signalerar beslutet att det fortfarande finns en tendens att se mellan fingrarna när det gäller kommunismens brott mot mänskligheten. Till stöd för en sådan tolkning kan anföras att man i såväl statsägda som privatägda medier i Sverige ser det som betydligt mer legitimt att låta Jan Myrdal framträda än en person med motsvarande åsikter på högerkanten. Jag kan inte erinra mig några speciellt upprörda reaktioner när Jan Myrdal under senare år publicerat sig på diverse kultur- och debattsidor. Eller när stalinisten Sven Wollter framträtt på diverse teaterscener.
Enligt en sådan tolkning tenderar vi att tycka synd om personer som Hedvig Ekerwald, Jan Myrdal och Stefan Lindgren, när dessa i efterhand ställs till svars för vad de gjorde och sade för flera decennier sedan. Det underförstås att de är i grunden godhjärtade människor som ville väl och att de i sin godtrogenhet in i det sista blundade för sanningen. Att denna tolkning emotsägs av att flera av de inblandade fortfarande idag inte har reviderat sina hållningar i fråga om Pol Pot (vilket framgår av detta Youtubeklipp med Stefan Lindgren) hindrar inte att denna föreställning lever kvar. Även från högerhåll överses med vänsterextremister - även om dessa kan kopplas till antidemokratiska terroraktioner, mördarregimer osv (exemplen Pia Laskar, Sven Wollter och Jan Myrdal talar sitt tydliga språk).
Den andra tolkningen innebär att man härmed signalerar att staten inte bör bedriva opinionsbildande verksamhet. Vilket får konsekvenser för hur andra statliga myndigheter, som muséer och universitet, framdeles bör behandla till exempel svenska rasister och nazister i det förflutna. De sistnämnda bör rimligtvis inte förlöjligas och kritiseras. Och ideologistyrd forskning generellt sett, som den som bedrivs inom genusvetenskapen, bör rimligtvis läggas ner.
Men risken finns naturligtvis att man - om man går så långt som man nu gjort, i denna senare riktning - tangerar yttrandefrihetsgränsen. Ska man inte inom ramen för en statlig myndighet ha möjlighet att kritisera och förlöjliga enskilda individer? Och ska en statligt kontrollinstans som JO gå in och ta anställda på en statlig myndighet i öronen, när de har riktat ideologisk kritik mot idiotiska yttranden, fällda av enskilda individer (som i sin tur är statligt avlönade - som Myrdal och Ekerwald)?