Lite synd var det allt, att man på Aftonbladet Kultur skulle städsla Johannes Wahlström för att skriva den introducerande artikeln i tidnigens granskning av Bonnier-koncernen. Lite konstigt är det dock, när samma personer klagar över detta som i andra sammanhang inte tycks reagera över att t ex Jesus Alcala får publicera sig i våra stora dagstidningar - eller som till och med själva publicerat texter av denne - trots hans närmast patologiska ljugande tidigare i sin kariär. Wahlström har som bekant i Ordfront publicerat en text med förvanskade citat och tydligt antisemitisk tendens. Vilket borde ha svartlistat honom i media. Men icke i Åsa Linderborgs Aftonbladet, som även vid andra tillfällen under sin tid som kulturchef har sett mellan fingarna med antisemitisk propaganda.
Nåväl: desto bättre var då Dan Josefssons text om Bonniers alltmer aggressiva metoder på bokmarknaden, där man inte sticker under stol med att man vill omöjliggöra verksamheten för mindre bokförlag. Vilket på sikt naturligtvis riskerar att öka den hegemoni som redan är påfallande i svenskt kulturliv och opinionsbildning. Med Bonniers och Norstedts som enda aktörer kommer plattformarna för formulerandet av alternativa estetiska strategier och ideologiska hållningar att minska. En anmärkningsvärt homogen konsensusvärld skulle bli ännu mindre pluralistisk, ännu mindre vidsynt och ännu mer inskränkt och provinsiell.