Idag noterar vi att annars liberalt orienterade och Israelvänliga Upsala Nya Tidning hyllar professor Mattias Gardell, med anledning av dennes bok Islamofobi. Tidningen har också infört ett "nytt", "spännande" betygssystem där man på en femgradisg skala bedömer "kulturprodukter". Gardells bok får betyget fyra, vilket ska motsvara "Mycket Bra". Det handlar alltså om samma författare som för ett par månader sedan propagerade för förbud på Uppsala universitet mot konstföreläsningar av fil dr Lars Vilks, för att denne fällt religionskritiska yttranden på universitetet. Det är tillika samma professor som deltagit i aktioner tillsammans med islamistiska terrorister, riktade mot mellanösterns enda demokrati, men som däremot aldrig uppvisat något liknande engagemang mot någon av de många diktaturerna i samma område.
I P1 kunde man härförleden höra samme Gardell yttra sig om att krikik mot islam utgör ett hot mot det liberala och demokratiska samhällets grundvalar - på samma sätt som antisemitismen tidigare utgjort ett hot mot samma samhälle. Det är intressant att lyssna till hur Gardell formulerar sina teorier mot en fond av just liberalism, demokrati och antisemitism, samtidigt som han i andra sammanhang ställer sig bakom islamistiska rörelser, vilka ser just den västerländska demokratiska liberalismen som sin huvudsakliga fiende, som historiskt sett har samarbetat med antidemokratiska och antiliberala rörelser och som därtill har just antisemitismen på sitt program.
Ett par citat ur en intervju i Arbetaren ger en rätt bra bild av Gardells position:
"Islamismens kärna är en folkhemsideologi som går ut på att alla människor har rätt att leva ett bra liv. (...) Den stora islamistiska huvudfåran, med organisationer som muslimska brödraskapet, palestinska Hamas och FIS i Algeriet, kan på det strategiska planet betraktas som en sorts muslimska socialdemokrater, enligt Mattias Gardell. De är reformister och vill bygga sitt samhälle underifrån, genom ABF-liknande folkbildningsverksamhet."
De organisationer som enligt Mattias Gardell liknar en ABF-studiecirkel i Gislaved har följande idéer, initiativ och förslag på sina program och samveten:
Förnekelse av Förintelsen (Hamas), Fördömelse av homosexuella (Hamas), Utplåning av staten Israel (Hamas), Stöd till och samarbete med Hitler under andra världskriget (MB), Stöd för sharia-lagstiftning (MB), Motstånd mot demokrati och liberalism (FIS).
Att Gardell framställer antisemitiska islamister med kopplingar till nazism som godvilliga socialdemokrater i den svenska politikens mittfåra, är dock inte en engångshändelse. I sin bok "Bin Laden i våra hjärtan" beskriver han Yusuf al-Qaradawi, som blev utvisad från Egypten på grund av sitt medlemskap i det Muslimska brödraskapet, som en representant för den ”islamistiska mittfåran”, (...) ”en sorts muslimska socialdemokrater”. Det är alltså samma Qaradawi som i tv-kanalen al-Jazeera hyllade Hitler för att denne ”satte judarna på plats” och därmed skipade ”gudomlig rättvisa” (Qaradawis tv-framträdande liksom de textpartier som berör Qaradawi i Gardells bok kan man ta del av på Per Gudmundsons blogg).
När det så gäller Gardells bok om islamofobi, kan man konstatera att hans i vissa fall berättigade kritik mot dem som ser muslimer som en enheltlig grupp, inte direkt motsvaras av att han själv ger en nyanserad och mångfasetterad bild av dem som kritiserar islam. Där dras tvärtom alla över en kam och diagnosticeras därtill med sjukdomsbeteckningen -fobi (som vore de möjliga att bota och korrigera på någon sorts sjukhus eller anstalt?).
Gardells resonemang om islamofobin inbjuder till att inverteras: Det finns i det svenska samhället en Sverigedemokratifobi helt utan grund i verkligheten. De som säger sig sympatisera med SD är drygt en tjugondel av den svenska befolkningen. Hur många av dessa är egentligen antidemokrater med nazistiska sympatier? Och hur många av dem är i sin tur beredda att begå terrorbrott? Hur många Sverigedemokrater är dömda för terrorbrott? Det finns kanske i SD-leden 4-5 farliga personer. Med tanke på att merparten av SD-anhängare är fredliga människor som hyser åsikter som är i linje med folkrörelse-Sverige, och som vill bygga samhället underifrån och ser det gamla folkhemssverige som sitt ideal, är mediernas negativa bild av SD uttryck för ett sjukdomstillstånd, som kan jämföras med det sjukdomstillstånd som rådde i Tyskland under 30- och 40-talet... Etcetera...
Nu är förvisso Gardells resonemang faktiskt ännu mer problematiska än den ovanstående ironiska framställningen låter påskina. Detta eftersom han i sitt grovmaskiga islamofob-nät fångar in även folkpartister och en mängd opinionsbildare och forskare som inte har något som helst samröre med vare sig Sverigedemokrater eller högerextremistiska grupperingar ute i Europa. All kritik av muslimer och islamister diagnosticeras som fobier. Den som på 1500-talet skrev om skräcken och våldet under det osmanska väldet var islamofob, medan den som skrev om västerländska koloniala övergrepp mot muslimer är sanningsenlig.
Det mest fundamentala problemet med Gardells bok infinner sig dock om man tar honom på orden om "den muslimska mittfåran". Är det så som Gardell påstår, att den muslimska mittfåran utgörs av Hitlerbeundraren Qaradawi, av Förintelseförnekarna i Hamas, av antidemokraterna i FIS, av Sharialags-förespråkarna i Muslimska Brödraskapet och av antisemiterna i samma organisation, ja då kan man fråga sig vad som är så fel med att förhålla sig kritisk till Islam. Nu tror jag att Gardell har lika fel när han utmålar Hamas som företrädare för en muslimsk normalitet, som när han använder termen islamofobi om dem som varnar för att extremistiska islamistiska organisationer kan växa sig lika starka och bli lika farliga som diverse andra rasistiska och samhällsomstörtande organisationer på högerkanten.
Överlag måste man beklaga att svenska muslimers sak numera regelmässigt tycks drivas av människor som inte har någon djupare förståelse för islam som religion, som Mattias Gardell och Andreas Malm. Ingen av dem omfattar ju eller ens tycks sympatisera med den muslimska tro som naturligtvis är grunden för den muslimska identiteten. Gardell säger sig i en intervju i Forskning & Framsteg vara asatroende. Här kan man ta del av ett föredrag, hållet för en grupp svenska satanister, där Mattias Gardell lägger ut texten om de mycket starka antisemitiska och nazistiska kopplingarna inom just asatro-rörelsen, där förhållandet nazister-ickenazister av de forskare han åberopar anses vara så stort som 50-50, eller 40-60.
Hur detta förhållande ser ut i Hamas, IHH eller Muslimska brödraskapet återstår att utreda, men åtminstone en koppling finns mellan Mattias Gardells engagemang i Ship to Gaza och hans asatro. Den före detta Ku Klux Klan-ledaren och Förintelseförnekaren David Duke som Gardell skriver om i sin undersökning av asatron är tillika ett flitigt förekommande namn på den nättidning som drivs av Sameh Habeeb, vars visdomsord i sin tur citeras på Ship to Gazas hemsida: ”Det mesta av världens media kontrolleras av den israeliska lobbyn”. David Duke själv säger i en intervju i Damskus: "The Zionists occupy must of the American media and now control much of American government".
Ibland är avståndet mellan extrempositionerna kortare än man kan tro...