Lars Vilks invänder nu att antikens konst och litteratur levt kvar under tusentals år på grund av att det låg i makthavares intresse att vid kristendomens konsolidering använda bildkonst och litteratur för att organisera den nya, kristna kulturen. Och att man då fick ta det som fanns till hands och göra det bästa av situationen, varför vissa texter och föremål bevarades för att användas för ”de kultändamål som kristendomen skapade”, medan andra förstördes.

Vilks menar att matlagning, mode och parfym inte hade någon funktion i denna process, och att arkitekter, skulptörer och författare under antiken sannolikt inte hade högre status än frisörer, parfymerare eller kockar. Det sistnämnda kan mycket väl ha varit fallet (liksom så delvis är fallet i vår nuvarande svenska kultur), men hindrar mig ändå inte från att undra varför makthavarna valde just bildkonst, arkitektur och litteratur för att nå sina syften. Det kan naturligtvis lika gärna ha berott på att dessa konstnärliga verksamheter hade lättare att appellera till människor på grund av de evolutionära betingelser som jag diskuterat i mina inlägg. Jag menar alltså att det kan ha funnits evolutionära orsaker till att man baserade det kristna samhället på just litteratur och konst och inte på parfym och mat.

Det intressanta i sammanhanget är att vi här står inför frågor som faktiskt går att närma sig via empiriska studier och inte bara genom spekulationer. Jag är nu ingen antropolog, men jag uppfattar det ändå som att det härvidlag borde kunna göras jämförande studier mellan olika kulturer. Finns det några kulturer där genealogier har upprättats över frisörer, parfymörer och kockar? Finns det några andra kulturer där genealogier har upprättats på basis av konstarter som musik, poesi, måleri, skulpturkonst och arkitektur? Utan att på något sätt vara någon specialist inom detta vidsträckta område vill jag ändå hävda att det finns många exempel på det senare men ytterst få exempel på det förra. Exempel på den speciella respekt som konst och litteratur åtnjuter torde vara den kinesiska kulturhistoriens genealogier, ett annat den japanska, ett tredje den indiska, ett fjärde den islamska och så vidare.

Varför har flertusenåriga skulpturer och litterära texter bevarats i dessa kulturer? Varför har de omhuldats med en enorm respekt? Varför uppfattas de som extremt värdefulla i samtliga dessa kulturer? Varför har de ofta fått en nimbus av helighet?

Jo, bland annat därför att konst och litteratur kan hålla samman en kultur, skapa konsensus runt den egna kulturens etiska regelverk osv. Från ett evolutionärt perspektiv är det just dessa kvaliteter i konsten, som är grunden för att konst kommit att få ett överlevnadsvärde evolutionärt. Nämligen på grund av att de kulturer som bestått av ”kulturtanter” har överlevt, medan kulturer utan ”kulturtanter” har gått under.