Anna Brodow Inzaina har invändningar (liksom Lars Vilks här) mot den boskillnad som i tidigare inlägg har gjorts mellan å ena sidan mat- och parfymtraditionen och å andra sidan konst- och litteraturtraditionen. Invändningarna baserar sig, som jag ser det, på ett felslut. Det är nämligen ingen som har förnekat att mattraditioner i många kulturer har värdesatts, omhuldats och organiskt utvecklats under hundratals eller till och med tusentals år. Min poäng är däremot att kockars och parfymörers status i inga kulturer har den status och den vidhängande intellektuella tolkningsindustri som kännetecknat skapare av kultur- och konst.
Ett exempel kunde vara de homeriska berättelsernas inkorporering i den romerska antiken; och hur senare den romerska traderingen av detta stoff hos till exempel Vergilius har inlemmats i den kristna idétraditionen. Att detta stoff sedan har stötts och blötts av filosofer och teologer under medeltiden kan, menar jag, inte jämföras med hur samma teologer och filosofer bearbetat olika maträtter och olika mer eller mindre artificiella doftkombinationer. Och detta trots att exempelvis parfymer (liksom avancerad matlagning) i grunden uppvisar samma sorts estetiska raffinemang som epik och lyrik (eller för all del måleri och skulpturkonst).
Att jag väljer just skönlitteratur i detta avseende har att göra just med att litteraturen ursprungligen är av samma slags flyktiga karaktär som mat och parfym, detta alltså till skillnad från den antika bildkonstens statyer, monument och arkitektur. Är det då bara så att litteraturen och bildkonsten har fått sin enastående status på grund av att människor har skolats från urminnes tider till att uppfatta bildkonst och litteratur som "finare" konstarter än ostystning och parfymeri?
Kanske.
Men i så fall återstår det att förklara varför olika makthavare har fortsatt att göra denna värdering, i generation efter generation. Kanske just för att de uppfattar litteraturen som ett extremt effektivt sätt att hålla samman ett samhälle, en kultur? Det återstår också att förklara varför makthavare i olika väsensskilda kulturer - runt om på jordklotet - har gjort samma bedömning. Kanske därför att det finns en kvalitativ skillnad mellan å ena sidan litteratur, musik och bildkonst och å andra sidan matlagning och parfym? En kvalitativ skillnad som har att göra med att människan under evolutionens gång predisponerats till att låta sig fångas av fiktioner, poesi, bildkonst, skulpturer och musik.
För ytterligare bränsle på den konstevolutionära brasan kan rekommenderas denna artikel av Roger Sandall i American Enterprise Institutes tidskrift The American. Där diskuteras bland annat skillnader mellan Scruton och Dutton. Jacob Carlsson kommenterar artikeln här.