Andreas Johansson Heinö har skrivit ett väldigt bra blogginlägg om reaktionerna på den svenske självmordsbombaren. Och Johan Hakelius har skrivit en bra krönika i Aftonbladet om samma sak.
Några intressanta saker kan noteras. Till exempel om den statistisk som ständigt åberopas om de påstått nästan obefintliga problem som islamistiska terrorister åsamkar Europa. Magnus Ranstorp diskuterar detta i en chatt i DN, och påpekar där:
"Alla vansterdebattorer har en tendens att dra fram Europol:s statistik kring terrorhotet i Europa (finns pa natet och heter TE-SAT rapporten) som bevis for att islamistiska terrorismen ar overdriven. Tva fel med detta: Storbrittanien rapporterar inte in statistik (och de har over 235 terror domda; de senaste 10 aren har de haft 20 planerade terrordad (inkl. London 2005) varav 8 var riktigt allvarliga och 6 av dessa hade kopplingar till Pakistan) och statistiken visar inte avvarjda dad (eftersom man ocka gar in polisiart tidigare). Denna typ av argumentation ar totalt missvisande och tyvarr dras den ofta upp i debatten att det inte finns nagot terrorhot."
Man kan också, som Johansson Heinö påpekar, notera att de slutsatser som dras i Europol-undersökningen inte är desamma som dras av exempelvis Sverker Lenas i DN: "In 2009, the total number of terrorist attacks and terrorism-related arrests in the EU continued to decrease. This is a welcome development which, however,must not be understood as an invitation to lower the guard. Islamist terrorists inside and outside the EU continue to aim for indiscriminate mass casualties."
Några iakttagelser kan också göras med avseende på detta med att inga kopplingar bör göras mellan islam, islamism och terrorism. Det talas om vikten av att inte skuldbelägga muslimer generellt sett, vilket naturligtvis är helt riktigt. Det problematiska är när man använder termen "kollektivisering" som ett generaliserande skällsord.
För det första bör man påpeka det till synes självklara i att vi inte skulle kunna fälla relevanta och intressanta yttranden om verkligheten utan att generalisera och kollektivisera. Det finns, som Hakelius är inne på, uppenbara beröringspunkter mellan hur den nu aktuella självmordsbombaren förstår verkligheten (att döma av hans telefonmeddelande före dådet) och hur islamofobi-jägare som Mattias Gardell eller Broderskapsrörelsens Peter Weiderud menar att muslimer generellt reagerar, det vill säga att de har anledning att känna sig kränkta på grund av rasism och annat otyg i västvärlden. Detta har givetvis ingenting med Islam att göra, och inte heller med totaliteten av svenska muslimer, men det är karakteristiskt för hur en viss sorts kollektiviseringar ändå accepteras i det offentliga samtalet. Och det visar på förbindelselinjer mellan en extremistisk form av islamism och en betydligt större grupp människor i samhället (vilken i detta fall alltså rymmer både en del muslimer och en del icke-muslimer).
För det andra kan man i detta sammanhang fundera över det märkliga i att just de människor som nu är väldigt måna om att påpeka att muslimer inte har någon anledning att offentligt ta avstånd från radikala islamister till stor del är desamma som ansåg att vi svenskar borde gå ut och offentligt ta avstånd från de främlingsfientliga inslagen i Sverigedemokraternas partiprogram. Alltså de människor som organiserade demonstrationer på bland annat Sergels Torg i syfte att för omvärlden visa att flertalet svenskar inte har något gemensamt med den betydligt mindre gruppen främlingsfientliga svenskar.