Oisin Cantwell är snabbt ute med en krönika i Aftonbladet, där han påpekar att planerade terrordåd av islamister är "strunt" (här kan man höra ett reportage i P1:s Medierna som tycks bekräfta Cantwells tes, genom att de tillfångatagna svenskarna framställs som semestrande backpackers, vilket för övrigt även framgår av Cantwells intervju med Benouada med anledning av ett Uppdrag Granskning-reportage 2009 i SVT på samma tema). Som exempel anförs gripandet av Mehdi Gezhali i Pakistan förra året:
”'En sak är säker. Detta är terrorister', förkunnade en lokal polischef för ivrigt antecknande journalister. Några veckor senare var Ghezali dock hemma i Sverige igen, inte misstänkt för något värre än att ha tagit sig in i Pakistan illegalt."
Nu visar det sig dock att en av de svenskar som blev gripna tillsammans med Gezhali också är häktad för det planerade terrorattentatet mot Jyllands-Posten. Munir Awad heter han, och han var åtminstone tills helt nyligen sambo och har barn med Safia Benaouda, som också hon greps tillsammans med Gehzali i Pakistan (samt två år tidigare med Awad i Somalien), och som därtill är dotter till Helena Benaouda - den senare ordförande i Sveriges muslimska råd. Här, i SVT:s Debatt, kan man se Helena Bonaouda kommentera själmordbombaren Taimour Abdulwahab. Det märkliga i sammanhanget är att Helena Benaouda i programmet inte får en enda fråga om hennes dotter och svärson, vilket kanske inte hade varit helt långsökt med tanke på att hon uttalar sig om den påstådda avsaknaden av radikal politisk islamism i Sverige.
Enligt SvD var Munir Awad uppskriven som talare i maj 2010 på ett seminarium som anordnades av Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) angående att Sveriges terrorlagstiftning skulle vara för hård
Enligt Ekstrabladet är en annan av de gripna Sahbi Zalouti. Även denne svensk gripits i Pakistan, vilket man kan läsa om i denna artikel i Aftonbladet, som nyligen plockats bort från nätet. Också vinkeln i Aftonbladets text får anses en smula märklig: det mest anmärkningsvärda tycks i de svenska journalisternas ögon inte vara varför Zalouti egentligen befann sig i Pakistan och varför han egentligen häktades utan hur han enligt egen utsago behandlades i fängelset.
Per Gudmundson åberopar en intressant intervju med Munir Awad, av Cageprisoners, en organisation som har som mål att verka för frigivning av samtliga Guantanamofångar i kriget mot terrorismen. Enligt Munir Awad var det majoritetssamhällets förtryck och förföljelse som fick honom att fly landet. Som Cageprisoners Asim Qureshi skriver i förordet till den 22-sidiga rapporten:
Monir Awad has now been detained twice in the past four years. His first detention in 2006 occurred when he accidentally found himself in the conflict zone of Somalia when Ethiopian forces invaded in December 2006. He was visiting there from the UAE for a short stay, evaluating whether it would be suitable for him and his pregnant wife (who was travelling with him) to settle. It was at this point that war broke out and in attempting to escape to Kenya, as the Swedish authorities advised, they were captured by Kenyan forces and their first experience of detention, rendition and abusive interrogations began. After some time in Sweden and being reminded why they had originally decided that they should emigrate to a different part of the world, Monir and his partner along with their friend Mehdi Ghezali, a former Guantanamo prisoner, who shared their opinion of the intolerance of Swedish society again decided to try and find a place for themselves somewhere they would be comfortable settling. This time they decided also to couple this with a tour of the Muslim world to take in sites to see their heritage. The interview conducted by Cageprisoners in Sweden with Monir Awad in October 2009 is the source for the information presented here.
Munir Awad känner sig uppenbarligen förföljd i Sverige. Det kan man utläsa i ett av svaren han ger till Cageprisoners, där han berättar om vad han sagt till en förhörare:
I told this officer from CIA, she was a black woman; she was the in charge in those three weeks. She was the in charge of interrogation. She asked me that why I thought they had been doing this. I told her that they were doing this because they hated Muslims and it was a war against Islam. I said that we are like Jewish people in this time. We are the Jewish people of today.
Man bör i sammanhanget notera att detta är exakt samma beskrivning av muslimernas situation i Sverige som den som ges av Mattias Gardell, nämligen att behandlingen av muslimer i dagens Sverige är att likna med behandlingen av judar i 30-talets Tyskland. Vem och vilka som förser terroristerna med deras ideologiska överbyggnader är det således ingen tvekan om. Det pågår som synes en växelverkan mellan olika aktörer, där debattörer som hyllas i svenska medier vidareförmedlar - och "vetenskapligt" legitimerar - exakt den världsbild som terroristerna åberopar som stöd för sina attentat.
Man kan notera att Mattias Gardell likaledes delar den uppfattning om terrorism som torgförs i en stor del av svenska medier, som SVT:s Kulturnytt, där man två dagar i rad visade fram skyltar som felaktigt påstod att islamistisk terrorism var ett försvinnande marginellt fenomen i Europa (och där man några veckor tidigare hyllade Gardells bok).
Det är kort sagt tur för de danska journalister som arbetar på Jyllands-Posten att svensk och dansk säkerhetspolis struntar blankt i den svenska journalistkårens uppfattning om islamistisk terrorism! Mot bakgrund av de senaste veckornas effektiva omdisponering av vad vi journalister bör prata om, kan man litet drastiskt säga att det inom den svenska medieeliten inte anses finnas några svenska islamistiska terrorister, medan det däremot anses finnas en presumptiv sexuell förövare i snart sagt varje svensk man.
UPPDATERING: Nima Dervish, som deltog i ovannämnda SVT Debatt, skriver bra om mor & dotter Benaouda här.