Germund Hesslow skriver mycket bra på Newsmill om det så kallade "förvillarpris" som föreningen vetenskap och folkbildning i år delat ut till lobbyorganisationen Stockholmsinitiativet, på grund av att organisationens kritiska synpunkter rörande några av de i vetenskapliga sammanhang etablerade teorierna om global uppvärmning.
Hesslows kritik går i huvudsak ut på att att det är märkligt att en organisation som säger sig företräda en vetenskaplig hållning tar parti för forskare som likställer sina kritiker med nazister och som har mycket litet till övers för en vetenskaplig debatt där dagens etablerade vetenskapliga "sanikngar" ifrågasätts:
"Det är för mig solklart att Stockholmsinitiativets företrädare är hederliga personer med en vetenskaplig grundsyn och att de efter bästa förmåga försöker argumentera emot rådande konsensus på ett sakligt och hederligt sätt. (---).
Jag kan peka på mängder av exempel på påståenden om uppvärmningens konsekvenser som är vetenskapligt ogrundade och felaktiga bortom varje rimligt tvivel (malaria i Sverige, döda grodor i Centralamerika, utdöende isbjörnar mm mm) och våldsamt överdrivna prognoser:
1986 skrev t.ex. Paul Ehrlich “As University of California physicist John Holdren has said, it is possible that carbon-dioxide climate-induced famines could kill as many as a billion people before the year 2020.”
Samma år hävdade James Hansen “Within 15 years, global temperatures will rise to a level which hasn’t existed on earth for 100,000 years”. "Hansen said the average U.S. temperature had risen from one to two degrees since 1958 and is predicted to increase an additional 3 or 4 degrees sometime between 2010 and 2020". (---)
Vill man peka ut kolportörer av osanningar, slarvig vetenskaplig argumentation, misstänkliggörande förtal eller hysterisk alarmism finns det många värdiga mottagare i klimatdebatten både bland alarmister och skeptiker. (---)
Om man är angelägen om att befordra en rationell och öppen diskussion, är det normalt viktigare att rikta sin kritik mot mäktiga, inflytelserika personer och organisationer än mot dem som befinner sig i utkanten av den offentliga debatten. Det är således viktigare att hålla efter sanningens dödgrävare inom universitet och statliga organisationer än att håna människor som är i underläge. Kommer det en tid då vi får se ett förvillarpris till alla de akademiska lärare och forskare i beteendevetenskap som i decennier förnekat välunderbyggda biologiska fakta, till de forskare som ganska nyligen drev kampanj om skogsdöden, de professorer som underblåste eller höll tyst om den hysteri kring bortträngda minnen av incest som placerat massor av oskyldiga människor i fängelse eller till alla dem som givit legitimitet åt den s k genusforskningen?"