Som ett brev på posten efter den artikel i DN som jag kommenterade i det förra blogginlägget, har Andreas Johansson Heinö idag skrivit en text på Newsmill om assimilation, vilken har allt det som Lisa Bjurwalds text i gårdagens DN saknade: stringens, intellektuell hederlighet och tydligt definierade ståndpunkter att navigera mellan.
Hur många namnkunniga intellektuella kan idag anföra relevanta argument till stöd för en multikulturalistisk ståndpunkt? Och vad är egentligen alternativet? På vilket sätt skiljer sig tankarna om assimillering från idéerna om integration? Och vad avses egentligen med de två begreppen? Själv diskuterar jag detta, utifrån ett perspektiv som på många sätt skiljer sig från Johansson Heinös infallsvinkel, i en lång artikel i det nummer av Axess som är på väg att färdigställas i dagarna.
Till dess kan man med fördel ta del av hans text på Newsmill, vilken präglas av just den sorts intellektuellt problematiserande och reflekterande hållning som helt saknades i gårdagens DN-text. Inte minst kan man fundera över relationen mellan multikulturalism, identitetspolitik, assimilering på en skala från vänster till höger. Problemet med den hållning som kategoriskt avvisar assimilering är ju att den så tydligt knyter an till många högerextremistiska idéer om vikten av att bevara kulturell renhet. Den identitetspolitik som är grunden för multikulturalismen delas till exempel i mångt och mycket av en hel del Sverigedemokrater, vilka ser det som viktigt att utdefiniera och skydda vad de uppfattar som det specifikt svenska från kulturella impulser utifrån. Ungefär på samma sätt som företrädare för andra minoritetskulturer poängterar hur viktigt det är att bevara det för de kulturerna specifika och särskilda, vilket antas vara av vikt för att den kulturens människor ska kunna förverkliga sig själva, mogna som individer, finna sig till rätta i nuet och så vidare.
Utan att vara speciellt insatt i Sverigedemokraternas politik, har jag svårt att se just assimilationsfrågan som allt annat en möjlig ideologisk vattendelare inom även det partiet: på ena sidan har vi dem som befinner sig långt till högerut och delar Lisa Bjurwalds kritiska uppfattning om möjligheten av assimilering och å andra sidan dem som ser kulturers utveckling som konsekvens av de ständiga impulser utifrån som är en självklar konsekvens av att företrädare för en kultur assimileras i en annan.