Maciej Zaremba och Eva Brunne deltog som bekant i ett möte igår kväll med Jimmie Åkesson i Engelbrektskyrkan. Brunne avslutade enligt uppgift mötet med en uppmaning till åhörarna "att alla fortsätter vara nyfikna, nyfikna på dem vi inte känner så väl". Ska man förstå detta som inbegripande även nyfikenhet inför Sverigedemokrater? Bör Brunnes underförstådda kritik av dem som visar intolerans mot människor med avvikande åsikter, bör denna kritik också innefatta kritik av alla dem som vänder sig emot intoleranta Sverigedemokrater och inte bara emot dem som vänder sig emot intoleranta muslimer?
Frågan bör ställas av den anledningen att många debattörer tycks se den sorts intolerans mot stora befolkningsgrupper som har sin bas i etnicitet och religiös tillhörighet som värre än den intolerans som har sin bas i kön eller klass.
Kort sagt: det anses helt och hållet legitimt i Sverige idag att tala om män som ett problematiskt kollektiv. I synnerhet äldre män. Att avfärda äldre män generellt med med en term som "gubbslem" får inga som helst konsekvenser för den som uttalar orden. Kommunister, vilkas ideologi bygger på att överklass, kapitalägande människor och aristokrater bör elimineras, uppfattas likaså som en fullkomligt oproblematisk hållning i dagens Sverige.
Att hävda att en sorts intolerans inte är värre än en annan sorts intolerans är inte detsamma som att säga att intolerans bör accepteras. Men det är svårt att se någon principiell skillnad mellan dem som riktar generell kritik mot företrädare för ett kön eller för en klass, som man fötts in i, och dem som riktar generell kritik mot företrädare för en religion eller språkgrupp som man fötts in i.
Icke desto mindre behandlas i svenska medier Jimmie Åkesson på ett helt annat sätt än exempelvis Gudrun Schyman och Sven Wollter.