Med anledning av utvecklingen i Egypten vill jag passa på att tipsa om boken "Egypten - En arabisk demokrati" från 1987, där allas vår Per Gahrton för fram Egypten som ett demokratiskt föredöme. Där kan man till exempel läsa: "“Är Egypten en demokrati? Inte fulländad, men vilken demokrati är det? Några demokratiska grundvalar existerar oförnekligen: allmän och lika rösträtt, pressfrihet, flerpartisytem. (---) Egypten är en demokrati (---) “Domstolarnas självständighet och rakryggade hållning (...) har varit ett särmärke för Mubarak-regimens Egypten”.
Som bok är Gahrtons opus skriven i samma anda som Jan Guillous "Irak. Det nya arabien" (1977), det vill säga med utgångspunkt i att det moderna Egypten byggdes upp med sovjetiskt stöd, som en buffert mot den liberala västvärlden. Vilket Gahrton för övrigt utredde redan 1969 i boken "Egyptens arabiska socialism".
Här kan man för övrigt se en karta över vilka stater som är medlemmar i den socialistiska internationalen. Noteras kan att det tunisiska regeringspartiet (PSD) dock har uteslutits efter att president Ben Ali störtats.
Överlag finns anledning att fundera över vad de nordafrikanska diktaturernas utveckling under de senaste decennierna, med en hundraåttiogradig vändning till förmån för USA-samarbete, kan betyda för framtiden. Vem är beredd att ta över ett Egypten som inte samarbetar med en stormakt; och vilka stormakter är beredda att samarbeta med ett eventuellt demokratiskt Egypten - med islamistiskt eller annat styre?