Som bekant är det idag Stora Olof Palme-dagen, vilket har föranlett heldagsseminarium i Sveriges Radios P1 samt långa tillbakablickande artiklar och krönikor i varenda dagstidning med självaktning. Och inget ont i det. Vad som dock kan förvåna en smula är det ständiga åberopandet av det så kallade "Palmehatet". Riktigt vad det innebär sägs aldrig i klartext. Det talas om ryktesspridning och om nidporträtt i diverse obskyra tidskrifter med högerextremistisk inriktning. Att detta förekom finna det ingen anledning att förneka. Dock blir det mer problematiskt när man vill göra gällande att den sorts "Palmehat", som bedrevs i den yttersta marginalen av samhället, också kom att prägla den politiska debatten i stort. Inte sällan görs gällande att Palmehatet florerade inom vad som mycket obestämt benämns överklassen, till vilken räknas diverse poliser, polischefer samt militärer med varierande gradbeteckningar (och gärna kryddas denna cirkelresonemangsöverklass med en eller annan rättshaveristisk läkare), vilkas tillhörighet i "överklassen" ofta "bevisas" av att personerna ifråga ägnade sig åt just Palmehat.
Problemet är emellertid att kopplingen är extremt lös mellan det Palme-hat som florerade inom till exempel EAP och den i många fall i och för sig affekterade Palme-kritik som förekom inom delar av näringslivet eller den Palme-kritik som fanns bland borgerliga opinionsbildare. Varför det i de senare fallen överhuvudtaget fanns anledning att tala om "hat" förblir dock oklart.
Varför talar man så sällan om "Gösta Bohman-hatet"? De nidporträtt av Gösta Bohman som så ofta tecknades på Dagens Nyheters kultursida, av bland andra Britt Edwall, har mig veterligen aldrig föranlett något tal om "Bohman-hat". Och då talar vi om verkliga nidporträtt, helt i avsaknad av ideologisk stringens och styrsel.
Nej, begreppet Palme-hat förefaller i mångt och mycket vara av samma karaktär som orden "kulturhat" och "konsthat" - det vill säga begrepp som syftar till att patologisera medningsmotståndaren, begrepp som har som målsättning att framställa dem som kritiserar en företeelse som drivna av ett oresonligt hat snarare än av genomtänkta argument. (Konsthat används följaktligen som beteckning av motståndare till provokativ samtidskonst men aldrig om motståndare till klassiskt figurativ samtidskonst))
Skillnaden mellan Bohmanhatet och Palmehatet var att det förstnämnda ägde rum i i våra största dagstidningatr medan det sista frodades inom obsyrka stencilpublikationer med upplagor som sällan var mer än tresiffriga.