Lyd nu Linder - rättning i ledet! Prosten har talt.

Gustav S.

ps. Det skrev jag om redan 1911!

av Gustav Sundbärg 2011-03-03 14:52:57

Per Svensson gav för övrigt Mikael Jalving svar på tal i dansk tv: http://www.youtube.com/watch?v=uxP1S_whFJA

av Jacob 2011-03-03 15:18:28

Jag är lite förvånad, Lars Linder håller inte med = åsiktspolis. Per Gudmundsson ledarskribent i SVD, se där en med Lars Linder divergerande åsikt. Jag har förvisso inte läst Jalvings bok, men väl hans blogg. Bilden är ungefär den samma som ges av boken, vilket ben ska Jalving stå på. Å ena sidan är Sverige extremt, å andra sidan alla lika.

av San 2011-03-03 15:19:46

Jag reageradeockså på recensionen, dels pga urvalet av namn vid uppräkningen, dels därför att han kallar en Lena Sundströms bok som hade ett lika förutbestämt syfte för en reportagebok "där hon undrade hur det kom sig att de nyss så hyggliga danskarna numera knappt kan öppna munnen utan att säga något nedvärderande om invandrare."

Man frågar sig om något sådant skulle kunna uttryckas om något annat lands medborgare? Irakier? Somalier? Men att dra alla danska medborgare över en kam är rasism som är godkänt av det politiska etablissemanget. Själv föredrar jag att ta avstånd från all sorts rasism.

Dock lever ju DN Kultur i en annan värld än oss övriga. Hur skall man annars förklara artikeln på sidan efter Lars Linders recension, där rubriken är "Utställning bryter tystnad om ockupation". Är det Västsahara som menas? Nej, det är Israels ockupation på Västbanken, något som mig veterligen tas upp på kultursidor varje vecka (utom på Aftonbladet Kultur där det förekommer så gott som dagligen).

av Mats Blom 2011-03-03 16:29:51

Mikael Jalvings bok "Absolut svensk" fångar in det mest svenska av det svenska-konsensusmentalitet och hyckleri satt i system. Lars Linder o & talar alltid om vikten av yttrandefrihet, men är också ständigt beredd att (symboliskt) rulla den person i tjära och fjädrar som använder yttrandefriheten till att uttrycka egna åsikter som strider mot konsensusmentaliteten. Det enklaste (och fulaste) tricket är alltid att brännmärka den som eventuellt har egna åsikter som SD-anhängare. Lars Linder o & kommer dessvärre aldrig att förstå hur tragikomisk och lågt stående den svenska vänstereliten framstår i ett köpenhamnskt ljus. Det mest välgörande som kunde ske i Sverige vore om landet fick mer av "danske tilstander", dvs mer respekt för åsiktsmångfald, yttrandefrihet i praxis och upplysta dialoger. Det är dock ytterst osannolikt att något liknande sker. Som tur är går det (fortfarande) att läsa både Politiken, Jyllands-Posten och Weekendavisen i Sverige, utan svenska myndigheters ingripande.

av Henrik Kjellingland 2011-03-03 16:42:18

San:"vilket ben ska Jalving stå på? Å ena sidan är Sverige extremt, å andra sidan alla lika".

Kanske är det hela mycket enkelt San:det svenska debattklimatet är extremt konformistiskt (jämfört med andra länder)!

av Henrik Kjellingland 2011-03-03 17:22:17

Läser du verkligen vänsterpress som Politiken, Kjellingland?

På tal om nämnda avis:
politiken.dk/.../

av Iggy Drougge 2011-03-03 18:57:59

I Danmark har boken också kritiserats:
"Efter alle disse tavse timer konkluderer Jalving selvsikkert: »Det Sverige, vi kendte for blot få år siden, er nu en saga blot. Resultatet er ekstremt. Resten er tavshed«.

Måske er problemet ikke, at Sverige er 'tavshedens rige'. Måske er problemet, at forfatteren aldrig rigtig opsøger samtalen eller forsøger at forstå svenskerne og deres udlændingedebat på deres egne præmisser?"

politiken.dk/.../

av Hagge 2011-03-03 19:31:26

Iggy Drougge:självklart läser jag intelligent och välreflekterad vänsterpress som Politiken. Samtidigt ser jag såklart tragiken i att Politiken har ett levande förhållande till upplysningstraditionen, samtidigt som Aftonbladet i Sverige förirrat sig längre och längre in i ett mörkt ingemansland bestående av anti-intellektuellualism och öppet flirtande med antidemokratiska rörelser. Sett ur ett upplysningsfilosofiskt perspektiv är svenska Aftonbladet en extremistisk och reaktionär publikation. För den som vill läsa intelligent och frihetlig vänsterpress finns därför många grunder att i stället välja Politiken

av Henrik Kjellingland 2011-03-03 21:37:11

det är roligt att först läsa gammelmedias gamla stötar ta i och likt prästen läxa upp församlingen från predikstolen(dn-kultur) för att sedan få brallorna neddragna på torget av den unga och snabba bloggarna.

Den typen av svarmålningar som Linder är bra på fungerar inte längre med nätet - han framstår som gubbig, magsur oh falsk när han i gammelmediastil vinklar som han gör. Ett fenomen i tiden.

av Birgitta 2011-03-03 21:48:50

Problemet är, för min del, att L inte ens skriver bra, och det säger man ju allmänt att han gör. Han skriver tråkigt helt enkelt. "Grått i grått" blir inte alltid konst. Och att man har en åsikt som motsäger era behöver inte heller bli så grått, som just i L:s tappning.
Jag tror jag säger som Kierkegaard; estetiken föregår etiken; det vill säga, utan det skapande, estetiska språnget, blir etikens (politikens) verbalisering bara predikoprosa. Det gäller en hel del av era inlägg, liksom det gäller L.

av Gabi B 2011-03-03 23:09:22

Boken är för att uttrycka sig något drastiskt-SKITBRA
Köp den!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

av Mats 2011-03-04 00:29:22

@Jacob; du menar samma Svensson som för några år sedan satt i Debatt och försvarade sina journalistkollegor på Expressen efter att de hade jagat livet ur två föräldrar vars son hade mördats och vars huvud man hittat fastfruset i isen? Samma Per Svensson som ansåg det vara rätt av journalisterna att stå och skrika in i föräldrarnas brevinkast för att få en kommentar till hur det kändes att ha en son som blivit halshuggen? Samma Per Svensson som ansåg att allmänintresset stod över de båda föräldrarnas rätt till att få vara ifred? Jahaja den Per Svensson, han är förmodligen den person man ska ha som moralisk fyr och luta sina åsikter mot.

av Q 2011-03-04 12:05:22

Henrik: Själv undrar jag om inte en tidning som Information är vad som saknas för en eftertänksam och vital vänsterdebatt i Sverige.

av Iggy Drougge 2011-03-04 17:52:39

Var köper man boken ?
Finns den i bokhandeln.

av Claes-Göran 2011-03-04 18:40:51

Lars Linder kanske ser världen ur ett långsiktigt historiskt perspektiv?
Vilket då naturligtvis gör honom till ständigt avvikande. Vilket ev. kan tolkas som åsiktspolis...

Nu har jag inte läst allt. (Fy på mig, som ändå skriver.) Och har inte ens någon aning om vem han är - helt lyckligt nutidsobildad är jag alltså.
Tyckte mest det kändes bekant, med beskyllningen om "ingen åsikt".
Även om den beskyllnngen kan ta sig olika uttryck, åtminstone i min värld.

PS. Johan - inte blir du sammanförd? Mer särskild, tycktes det mig?

av Cecilia 2011-03-04 20:37:59

Sverige har alltid varit åsiktsmonopolets land, förut var det Svenska kyrkans präster som höll rättning i ledet och såg till att alla kunde sin katekes, nu är det män som Lars Linder. Visserligen har vi klarat oss utan krig i 250 år, men vi glömmer lätt att vi aldrig haft någon revolution heller.

Det är väl utmärkt om danska journalister granskar och kritiserar det svenska debattklimatet eftersom våra egna journalister (eller i alla fall de i etablerad media) inte klarar av det eller vågar...

av Oskari 2011-03-04 23:39:51

Det var bra skrivet Johan! Någon som vet om boken kommer att komma ut på svenska?

av Tanja 2011-03-05 16:50:33

Q: Ja, jag tror det?

Han har skrivit om boken i Sydsvenskan också:

www.sydsvenskan.se/.../Pa-sparet.html

av Jacob 2011-03-06 11:56:07

Ett försök till recension av boken.

Mikael Jalving är en dansk journalist som varit verksam på Berlingske Tidende och numera är anställd på Jyllands-Posten, han driver bl.a. en blogg där. För de flesta svenskar torde JP mest vara känd som den tidning där Kurt Vestergaard publicerade sina Muhammedbilder. Såväl Vestergaard själv som JP har sedan dess varit utsatta för hot och regelrätta attacker från diverse muslimska extremister. Senast var det ju tre "svenskar" som åkte ner till Köpenhamn i förhoppning att attackera JPs lokaler i Köpenhamn och "döda så många som möjligt" med handeldvapen.

MJ beskriver sig som borgerlig, men utan att visa särskild sympati med något av de danska borgerliga partierna. Det är med denna vetskap man ska ta sig an hans bok om Sverige som nyligen utkommit på Jyllands-Postens förlag. Bokens titel är "Absolut Sverige: en rejse i tavshedens rige." Den är på danska vilket för mig inte erbjuder något större problem.

Varför skrev då MJ denna bok? Jo, han ville ta pulsen på ett land vars självbild var så inpräntad i alla och envar av dess invånare, närmast som en indoktrinering från födseln och framåt. I denna självbild ingår svenskarnas neutralitet, godhet, modernitet och historielöshet. Detta kontrasterar han mot sitt eget land med dess fel och brister, det mera kaosartade och oorganiserade Danmark.

(För egen del kan jag inte glömma när min egen pappa kallade mig för en typisk svensk. Vad menade han? Men han kände mig nog inte så väl den gången. Jag var och kanske fortfarande är tystlåten och reflekterande men aldrig att jag är typisk svensk.)

Avgörande för den svenska självbilden av ett land som inget annat är landets unika förmåga att undvika att dras in i konflikter. Två världskrig kom men Sverige deltog inte aktivt i något av dessa. Sverige stod, så att säga, över det onda med krig och konflikter, man var som ett utvalt folk som inte skulle syssla med sådant, man såg sig som den moraliskt högre stående yttre betraktaren.

Under efterkrigstiden har denna självbild vuxit. Sverige har till exempel ansett sig friare, mera frigjort och öppet än andra länder. Man har gjort sig av med religionen, inte ens prästerna är troende längre, snarare nåt slags socialarbetare. Man ser sig också som ett land av oändlig godhet, med ett större flyktingmottagande per capita än något annat västland. Landets eliter har mer eller mindre avskaffat den svenska kulturen och hävdat att denna ändå bara var ett hopkok av importerad kultur. När Jalving besöker Folkets Park och nationaldagsfirandet i Malmö år 2010 ser han inte en enda svensk flagga.. Hans egen son är enda vitansikte på bilbanan och han konstaterar att det är invandrarna som firar dagen, inte de etniska svenskarna.

För att ta den rätta temperaturen på Sverige har MJ gjort en årslång rundtur i landet i hyrbilar, flyg och tåg, han har intervjuat betydande personer ur den kulturella, vetenskapliga och politiska eliten, både till höger och vänster. Han har läst och begrundat ett stort antal skrifter om Sverige skrivna av såväl utländska som inhemska skribenter. Den som bäst beskriver tillståndet i Sverige, enligt MJ, är regissören Ingmar Bergman, som kallar det för ett "ett tystnadens land", där ingen får utmärka sig, skrika eller domdera, allt ska vara lugnt och stilla, för så är svenskarna till sin natur, resonerande, förnuftiga, rationella och mycket moderna. Historien glömmer man och siktar enbart på den hägrande framtiden dit landet givetvis går i bräschen, främst av alla. Problem, om sådana dyker upp, sopas helst under mattan.

Det är bara det att den självbilden inte längre stämmer och allt flera känner så. Mordet på Palme ändrade på en hel del av Sverigebilden. Utsattheten för finansiella kriser, som den på tidigt 1990-tal, är också en påminnelse om landets litenhet och beroende av andra i en allt mera globaliserad värld. Trots detta uppvaknande lever många ändå kvar i tron att Sverige fortfarande är världens bästa land där evigt framåtskridande är den enda religionen. Det tycks för många fortfarande som att man kan bestämma helt själv hur man ska ha det, frikopplade från en bångstyrig och irrationell omvärld. Finansminister Borg bröstar sig och framhåller hur väl Sverige står sig efter den senaste finansiella härdsmältan med en unikt hög tillväxt och en minskande statsskuld.

Men man mörklägger den omfattande invandring som landet bestämde sig för att ha genom ett riksdagsbeslut 1975. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i senaste valet som en katt bland hermelinerna och denna anomali bekämpas av de övriga sju riksdagspartierna som alla är eniga om att en stor invandring, inte minst från utomeuropeiska länder som skiljer sig totalt från Sverige, är bra för alla, den berikar och stärker Sverige och bidrar till utplåning av den egna, ursprungliga kulturen, den som ingen vill kännas vid. Vad vi sedan ska göra med det utanförskap som blir följden av invandringen tycks ingen veta, eller vill inte veta av.

Möjligen ökar jobben i tjänstesektorn men industrin befinner sig sedan länge i en utförsfas beträffande nya jobb. Summan av detta blir en jobbtillväxt som inte lär absorbera alla invandrade, som i stället får finna sig i att staten bidrar till deras försörjning, i många fall livslång. Flera parallella samhällen (liknande getton) i Sverige har en sysselsättningsgrad på under 50 %. Så vad är det egentligen som skulle förhindra en öppen debatt i denna fråga? Är det bra att det bildas parallella samhällen vilka anser sig kunna stifta egna lagar och regler och dit ursvenskar inte är välkomna? Är det bra att kvinnor låses in i hemmen, avskurna från samhället? Hur påverkar det samhället att allt flera muslimer kommer till Sverige? Är det bra att moskén i Malmö finansieras av tyrannen Ghaddafis Libyen?

Kunskapen om detta, att just Sverige är himmelriket för en invandrare eller flykting, med en välvillig stat och ett dysfunktionellt Migrationsverk, är självfallet känd bland flyktingsmugglare och människohandlare världen över. Dessa i sin tur, är beredvilliga att mot en rundlig penningersättning, hjälpa den asylsökande flyktingen med falska handlingar till rätt destination. Man beräknar att endast 5-10 % av alla invandrade sedan 1975 har vad man kallar för legala asylskäl, resten är ekonomiska migranter.

MJ avhåller sig givetvis inte heller från att kommentera svenska företeelser som genustänkande, statsfeminism och jämställdhet och sexköpslagen som landet avser att försöka exportera. Han tar upp den extrema förmögenhetsfördelningen i Sverige där ett inte föraktligt antal finansmän och direktörer kan berika sig ofantligt, med sinsemellan uppgjorda förmåner, medan väldigt många, ja, faktiskt nästan halva befolkningen knappt har en månadslön, ofta inget alls, i sparkapital. Och lever, som det heter, ur hand i mun. Om detta ha förre DI-journalisten Bengt Ericsson tidigare skrivit, liksom nationalekonomen Dick Kling. Riktiga entreprenörer som Kamprad och Zennström finner dock nåd hos MJ.

Svensk kriminalitet och dess maffialiknande organisationer behandlas med hänvisning till Wierups och Larssons omfattande kartläggning av denna. Vi får oss också till livs KGB-Guillou och ship-to-Gaza-Mankell, alltså några av svensk opinionsbildnings absoluta kelgrisar som ofta tillåts sätta agendan i den allmänna debatten.

MJ går också tillbaka till historien för att finna den svenska själens ursprung. Han kartlägger de svenska och danska kungarnas konflikter och det svenska imperiebyggande (stormaktstiden) som fick ett slut med Karl XII år 1710. Man var en gång ett land i ständiga krig, nu är man så gott som utan ett eget försvar. Det enda kvarvarande elitförbandet verkar i Afghanistan och värnplikten är avskaffad.

Ja, har Sverige ett töjbart samvete som gör att man blir lojal med den för tillfället rådande stormakten? Under andra världskriget skiftade lojaliteten med vem som hade övertaget. Landets samregering upplät landets järnväg för transport av tyska trupper och krigsmateriel och tyskarna hade ett stort matförråd i Luleå. Man upplät luftrummet för tyska flygningar (och mellanlandningar) mellan Norge och Finland. Helt i enlighet med den svenska rationaliteten. Efter kriget hade lojaliteten skiftat så att det nu var Sovjetunionen man hade att förhålla sig till. P.O. Enquists roman "Legionärerna" handlar om utlämningen av 146 balter, som hade tjänat hos den tyska armen, till Sovjet, ett föga smickrande ögonblick i Sveriges historia.

Likaså sprack den etablerade bilden när det avslöjades att transporterna av krigsfångar (de vita bussarna med röda kors på) från Tyskland iscensatta av greve Folke Bernadotte skedde till priset av att 2000 människor i fånglägren miste livet. Sanningen avslöjades i en bok av docent Ingrid Lomfors och orsakade starka reaktioner från etablissemanget i Sverige, den rubbade den kollektiva identiteten. Uppenbart hade man ansett skandinaver, svenskar, som mera räddningsvärda än judar, polacker, fransmän osv.

En annan paradox är att landet som inte deltagit i regelrätta krig sedan början på 1800-talet har en så stor vapenindustri. Bofors, BAE System Hägglunds och SAAB Aerospace är världsberömda namn vars produkter finns överallt där det krigas. Det är vapen i den absoluta spetskategorin. Samtidigt har denna vapenindustris utvecklingsverksamhet spillt över på den civila produktionen som därigenom har kunnat utvecklas snabbare.

Sammanfattningsvis har MJ behandlat vad vi kan kalla för den svenska konsensuskulturen (alla ska med och sånt trams) där man hela tiden blickar framåt, aldrig bakåt. På en inskription vid LO-borgen i Stockholm finns följande värdeord:

Solidaritet
Jämlikhet
Rättvisa
Jämställdhet
Frihet
Demokrati
Enighet

MJ går i taket när han ser detta. Inte kan väl enighet och demokrati vara förenliga? I en sann demokrati är man oenig, eller hur? Det är ju själva själen i demokratin, dynamiken i oenigheten.

Företaget IKEA och staten Sverige kan liknas vid varandra; lika lätt som man designar en ny möbel kan man designa en ny väg för landet. I Sverige har den fritänkande individualisten ingen plats, utan ses rent av som något asocialt, något man till varje pris ska omvandla till rättänkande kollektivist, med de av etablissemanget godkända tankarna. En som kan accepteras. Alternativet kan vara att betraktas som dissident i sitt eget land.

Man följer den för tillfället mest givande vägen och om denna väg upphör, ja då tar men helt enkelt en ny i sann rationell, pragmatisk anda, allt styrt von oben av eliterna inom, politik, "kultur" och vetenskap. Och folket följer så klart med, för man tror ju på dem som har makten och vetandet i sin hand. Följer man bara den utstakade vägen rakt fram, rationellt, humanistiskt och pacifistiskt (!) så kan det bara bli bra. När landet dessutom har hand om de prestigefyllda nobelpriserna kan inget felas det.

Det ska sägas att MJ inte är utan beundran för svenskarnas effektivitet och relativt goda ekonomiska läge, men det är liksom inte denna boks syfte att spegla.

I boken finns mängder med fakta men den är ändå lättläst och sväljer man MJs lite speciella danska humor (han tar gärna en bira eller två som tröst när hans studerar detta land) så blir det god och berikande läsning. Ett stort antal källhänvisningar avslutar boken.

av Stefan Lundin 2011-03-22 21:33:41