Tycker det är ganska talande att en av dom första svenskar som uppmärksammade att något höll på att hända i Tunisien var en bloggare ( http://copyriot.se/2010/12/29/uppror-i-tunisien-%E2%80%93-tyst-i-svensk-press/ ).

av Jonas Forsberg 2011-03-04 22:15:59

Tänk om det vore så väl att personen ifråga åtminstone kunde slänga ihop några smarta formuleringar.

Varje gång man bereder plats åt en Skugge, en Schulman eller valfri P3-pajas bör man tänka på att det är ett stort långfinger rätt i ansiktet på den som trott att det var kunskap och kompetens som räknades. Budskapet är att kåserier i tidningen Stureplan eller reggaerecensioner väger tyngre än vilken utbildning som helst, tyngre än några bidrag till en mindre kulturtidskrift än Nöjesguiden.

av Iggy Drougge 2011-03-05 01:26:30

"Revolutionärerna" missar revolutionerna p.g.a brist på bildning, men det är inte deras fel:den svenska sosseskolan har lyckats mycket bra: alla är lika obildade, hjärntvättade, uttrycker sig enligt förmulär nr 1, och förmågan till analys och självkritik har aldrig lärts ut.
"Du duger som du är, sjung med i kören"

av Prillan 2011-03-05 09:48:06

Läser man vissa högerbloggar, som tex Dick Erixon och Jan Kallberg, så ser man att stora delar av högern är livrädda för revolutionerna i Nordafrika. Gnällandet på vänstern känns i det sammanhanget som hyckleri.

av Anzgar 2011-03-05 12:34:50

Intressant intervju i danska Informationen: http://www.information.dk/261334

av Andreas 2011-03-05 16:01:05

Spot on - så härligt att någon äntligen skriver om detta!
Förr i tiden, skulle man kunnat samla ihop ett Axess magasin från tidningarnas kultursidor på max en vecka.
Idag nog inte ens på ett år...

av Cecilia 2011-03-05 17:40:47

Prillan skrev:
"Du duger som du är, sjung med i kören".

Visst är det så. Och visst är den allmänna förflackningen trist, men kanske en följdriktig utveckling...?
Så se det positiva - toppen har iofs sänkts, men botten har höjt rent otroligt.

Sen kanske toppen aldrig riktigt sänks ändå - utan blir kanske bara lite smalare, allt eftersom vetenskapen mm, blir bredare?
Axess t ex, vore ju en otänkbarhet för bara några decennier sedan?

av Cecilia 2011-03-05 18:17:52

Problemet är djupare än så, eftersom även akademierna är på väg att ätas upp av idioter. Vad hjälper det om tidningarna skrivs av fil.doktorer när de heter Eva Lundgren och Mattias Gardell?
Kunskaps- och bildningsreserven är fortfarande stor, men i längden hyser jag ringa hopp för de humanistiska fakulteterna.

av Gregers 2011-03-05 23:15:16

Lenin sa en månad före februarirevolutionen att han inte skulle få se en revolution inom sin livstid. Det är kanske inte så konstigt. Folkets motståndare kan se oövervinnerliga ut. I Tunisien och Egyptens fall så stod de inte bara mot diktatorer utan mot en västvärld som satte vapen i deras händer. Lägg till det en opposition i spillror så är det kanske inte så konstigt att man "missar" revolutionen.

av Mikael 2011-03-06 10:48:16

Kommentarerna här förvärrar om möjligt den desperata förtvivlan man känner efter de senaste avsnitten av Klass 9A. Grundproblemet är förstås den svenska skolans långvariga förfall. Enda trösten är att förfallets utbredningsfront nu i det närmaste torde ha passerat inte bara de akademiska lärosätena och tidningarnas kultursidor utan hela befolkningens alla årsklasser, vilket bör betyda att vi i bästa fall nu befinner oss i ett om än lågt så åtminstone stationärt folkbildningsmässigt sluttillstånd.

av Hans M Larsson 2011-03-06 13:32:27

@ Mikael: "... en Västvärld som satte vapen i händerna..." Jag förstår om Du inte är expert på ämnet, men alla gamla T-55:or och Kalashnikovs som Du ser skjuta på folket är faktiskt tillhandahållna av gamla kära Sovjetunionen.

av majoren 2011-03-06 14:25:07

Om man tror att endast den svenska skolan har problem, så bör man sätta sig in i debatten kring Richard Arums och Josipa Roksas Academically Adrift ( www.insidehighered.com/.../study_finds_large_numbers_of_college_students_don_t_learn_much ) i USA eller Kenan Maliks artikel "What is Ediucation For?" ( http://www.kenanmalik.com/essays/gp_education.html ) om läget i Storbritannien. Eller prata med lärare, politiker och andra i Tyskland, Italien och andra västländer med öppna gränser. Blott personer med sossefobi och aktivt tillkämpad okunnighet om vem som sjösatt de senaste läroplanerna (Lgr 80, Lpo94 och Lpf 94) eller vem som kom på på vilka grunder universitet och högskolor skall få statlig finansiering kan begränsa orsakerna till sossarna.

Problemet är dock inte vem som bär skulden - sossarna eller borgarna (rätt svar: båda) - utan att ingen verkar vilja göra något åt grundproblemet: diskussionerna kretsar istället i regel kring ickefrågor, såsom huruvida vi skall ha fyra eller sex betygssteg, om betyg skall ges i sjuan eller sexan o s v - snacka om att leta efter nyckeln i gatlampans sken istället för där man tappade den! Och vid sidan om sitter "experterna" och lägger skuldbördan till höger och vänster - utan att inse att de är en del av problemet, fostrade av massmedia som de är: det viktiga är att utse vinnare och förlorare - inte att analysera problem, åtgärdsförslag m m, d v s att skaffa sig kunskaper som kan användas för att själv verka för en förändring eller för att påverka politiker och andra beslutsfattare.

Vad är då grundproblemet? Mycket pekar på att det är ett systemfel: elever och studenter vill få så höga betyg som möjligt med så liten arbetsinsats som möjligt. Skolledare, föräldrar och politiker tycker också om höga betyg - det vittnar i en perverterad värld om kvalitet: "ett MVG är ett MVG är ett MVG". På universiteten vill man ha hög genomströmning och stressade lärare vill hellre ägna sig åt meriterande forskning. Resultat: betygsinflation och sänkta kunskapskrav - "alla skall med!". Vilken lärare orkar i längden att betala priset för att stå emot alla yttre krav och det merarbete det innebär att sätta ribban högt?

Detta förflackningsproblem är inte - som Lundberg visar i sitt inlägg ovan - begränsat till skolan. Ej heller är dess orsaker lokala; snarare är den grundläggande orsaken, att ett slags marknadstänkande har svämmat över sina bräddar: allt fler analyserar sin verksamhet i marknadstermer; allt fler identifierar sig själva och varandra som kunder (eller säljare).

Michael Walzer hade en gång idén (i Spheres of Justice, 1983), att det finns en mängd sociala nyttigheter i varje samhälle, vilka var och en är förknippad med en specifik fördelningsprincip: tuggummi, betyg, anställningar på kulturredaktioner etc skall fördelas enligt olika slags principer (såsom pris, förmåga att tillägna sig kunskaper, meriter etc). Följaktligen har vi olika roller i de olika sfärer som konstitueras av dessa fördelningsprinciper: vi är säljare/kunder, klienter, lärare/elever/studentermedborgare, experter, medmänniskor m m. Problem uppstår när en fördelningsprincip börjar verka inom en annan sfär - såsom visar sig elever flyr skolor eller kurser där man riskerar få arbeta hårt eller/och få relativt lägre betyg. Med sig tar de pengarna (elevpeng e d).

Det svåra är att inse omfattningen av och komplexiteten i problemet. Den stora utmaningen för politiker, andra beslutsfattare och alla berörda ligger dock i att våga gräva djupare - att angripa orsakerna istället för symptomen.

Jag sitter inte inne med någon lösning (men skulle vilja ändra betygens roll som urvalsinstrument), men är beredd att tala om sådana. Jag är heller inte helt säker på att lösningen bör sökas i den riktning Walzer pekar, men tror att det är en fruktbarare väg än diverse kosmetiska lösningar som mestadels syftar till att visa handlingskraft. Att diskutera huruvida man skall få ha keps på sig i klassrummet, om skolor skall få blockera Facebook eller om vi skall ha betyg i sexan eller sjuan, eller om allt är sossarnas eller borgarnas fel intresserar mig föga - det är oftast populism på tabloidnivå.

PS: Kenan Malik om vad det inneburit att studenter blivit kunder:

"Once students become consumers, their whole relationship to education changes. They come to look upon ideas, not as ways of understanding the world, but as possessions that they can trade for a better job or greater social prestige. Just as when you hand over cash to a car salesman, you expect a good car, so students for whom education has become a commercial transaction will expect a good degree. Having purchased a service, they will regard not just access to education but a degree itself as their 'right'. Many already do so.

What such students will not want are all the things that truly define a good education - difficult questions, deep reflection or challenging lecturers. These will be seen not as means to more profound understanding but as obstacles to attaining a good degree. From a business perspective, the customer is always right. So increasingly universities are putting pressure on academics to reduce the intellectual complexity of their courses and to give students good grades even when they do not deserve it - because that is what the customer wants.

In a profound sense, the whole point of teaching is to leave the student dissatisfied. A self-satisfied student will have learnt little. It is always the sense of dissatisfaction, of something missing, of something not quite right, that spurs people to want to learn more, to expand their knowledge, to transform their beliefs.

Once education becomes a commodity and students consumers, the idea that there is an intrinsic good in learning becomes eroded. Instead, all knowledge is evaluated solely according to its 'impact'. Knowledge becomes instrumental: its value is purely that it allows an individual to achieve something other aim. Indeed, it is no longer 'knowledge', simply information."

av Tom Haas 2011-03-06 16:35:05

Rekommenderar igen:
Why we cooperate av Tomasello. Recenserad i Axess i somras.

av Cecilia 2011-03-06 16:57:46

En parallell sak till det här: Gå in i en bokhandel. Två steg från dörren ligger pallar med olika böcker. Skrivna av vilka? Jo - kändisar från tv, eller kända för att de är kända...Visst - ibland är det författarböcker i pallarna också, men väldigt ofta är det kändisböcker...

av Viktoria 2011-03-06 19:27:46

De tidigaste yttre tecknen på vad som väntade utbildningsväsendet var såvitt jag minns att de yngre lärarna började se ut som uteliggare samtidigt som en del människor började anse att de enda yrken som krävde utbildning strängt taget var hjärnkirurg och pilot inom passagerarflyget. Ett ytterligare steg i samma riktning var, vad jag förstår, avarterna av den så kallade postmodernismen, exempelvis uppfattningen bland vissa akademiker att eftersom inte allting går att bevisa så är alla påståenden lika sanna.

Hur lång tid tar det att reperera skolan? Ett halvsekel? Finns det någon genväg så är det väl arbetskraftsinvandring i form av svensktalande lärare och lärarutbildare från Finland.

av Hans M Larsson 2011-03-06 21:13:11

Om utbildning lönade sig ekonomiskt på ett annat sätt än i detta gamla sossesamhälle (ja, borgarna är inte mycket bättre de) så skulle elevernas studiemotivation, åtminstone gymnasialt och postgymnasialt öka drastiskt.
Därmed skull man slippa det eviga gnället om bättre handledning= korvstoppning som numer hörs från elever på de flesta utbildningsnivåer och kunskaper skulle eleverna suga åt sig själva på ett helt annat sätt än idag, förutom då en stor del av eleverna från Tredje Världen som hellre önskar leva i ett parallellsamhälle till det svenska.

av Enke 2011-03-07 14:29:18

Pingback from bolundberg.wordpress.com

I går dialog, idag fördömanden | Bo Lundberg

av bolundberg.wordpress.com 2011-03-08 10:34:09

Det är ju som Tom Haas påpekar inte bara vi i Sverige som har problem med skolan. Inte heller är problemen i Sverige främst socialdemokratins fel. Visserligen var Palme utbildningsminister 1967-69 (då yngre lärare började se ut som uteliggare etc), men Palme och sossarna satte inte igång vänstervågen, de bara surfade på den och det gjorde en del andra partier också, om än kanske mest av osäkerhet och rädsla för att bli akterseglade. De misstag som gjordes under denna tid av aldrig förut skådade ekonomiska framsteg var förmodligen politiskt oundvikliga. Förhoppningsvis är lärdomarna till nytta för lång tid framåt.

av Hans M Larsson 2011-03-08 10:57:40

Enke: Det är inte minst en stor del av eleverna från tredje världen, samt deras föräldrar, som ser utbildning som vägen ut ur paralellsamhället. De har gott om avskräckande exempel på nära håll och saknar medelklassbarnens möjligheter till sabbatsår och kontaktbaserade karriärvägar.

av Iggy Drougge 2011-03-08 20:20:55

Visst Iggy. Det visar ju inte minst betygen från skolorna i Rosengård.

av Enke 2011-03-09 07:17:06

Det var Rosengård som det var tal om att lämna, Enke.

av Iggy Drougge 2011-03-09 15:42:21