För några dagar sedan rapporterade den norska tidningen Journalisten om ett gräl under en diskussion om Wikileaks. Guardians redaktör David Leigh blev upprörd över att Wikileaks talesman Kriostinn Hrafnsson beskrev Wikileaks samarbetspartner Israel Shamir som en "kontroversiell person", samt ville tona ner anklagelserna om att Shamir försett den vitryske diktatorn Lukasjenko med dokument från Wikileaksmaterialet (vilket Index on Censorship utreder här).
"– Det er fullstendig skammelig at Hrafnsson inntar denne holdningen. Shamir er en kjent holocaustfornekter. Han er ikke journalist, men en propagandist og en kriminell. Hvorfor ga Julian Assange dokumentene til en skammelig person som solgte dem til Kreml og Hviterussland? Shamir har flere ganger skrevet om den jødiske mediesammensvergelsen, tordnet Guardian-redaktøren."
Leigh har vi skrivit om tidigare på bloggen i samband med Wikileaks, detta sedan Assaange bemött Leighs kritik mot Wikileaks (för bland annat samröre med Lukasjenko), med påståenden om att Leigh tillhör en judisk konspiration. (Vilket även har behandlat i just Guardian.)
Nåväl. Om detta sades det dock mycket litet (ja närmare bestämt inte ett enda ord) i det idolporträtt av Julian Assange som SVT sände igår kväll. Där beskrevs Assange istället som en "Robin Hood", en "frihetshjälte", en "modern Jesusgestalt", en David som vågar slåss mot Goliat, som "reser sig upp mot världens supermakter", som "kastar sten mot världens supermakter" och som därför får utstå "kritik från stormaktens ledare" så vidare. Det sätt på vilket Assange har satt käppar i hjulen för dem som kämpat mot diktatorer som Mugabe (vilket jag har behandlat i detta blogginlägg) och just Lukasjenko (som jag tidigare har behandlat här), talades det dock tyst om.
Om jag inte har räknat fel så är detta det tredje idolporträttet som SVT sänder av Julian Assange. Vilket som var själva syftet med att producera ytterligare ett suggestiv dokumentär där Assange framträder som en blandning mellan rockstjärna om frälsare var dock inte helt lätt att utröna. Med tanke på att fokus denna gång låg rätt mycket på våldtäktsanklagelserna, tycktes syftet i mångt och mycket vara att staga upp det monument som på sistone tycks ha varit på väg att välta.
Även solen har sina fläckar, var den bild som genomgående förmedlades av stora tänkare som Jan Guillou, Bosse Lindquist och Peter Sunde. Det största problemet med våldtäktsanklagelserna var uppenbarligen det näthat som på sajter som flashback hade riktats mot de målsägande kvinnorna, liksom de anklagelser om CIA-samarbete som riktats mot samma kvinnor från "prominenta" vänsterintellektuella som John Pilger och Naomi Wolf. Samt - inte minst - det avbräck som det medfört i Julian Assanges viktiga frälsargärning!
Som så många gånger förr undrar man hur det står till med objektiviteten i det påstått opartiska Sveriges Television. Varför kommer inte ett enda ord fram av den kritik som internationellt, av - för att använda tv-programmets egen jargong - "prominenta" intellektuella har riktats mot Wikileaks och Assange (mer än en tendentiöst klipp från Fox News där det gapas om att Assange bör dömas till döden)?