Eric Sjöström, chef och konstnärlig ledare för Kulturhuset, bör avgå. Det är den enda rimliga slutsats som kan dras av den senaste veckans diskussion om den dansföreställning som Sjöholm valde att stoppa efter att det visat sig att det i en diskussionstråd på Facebook uttryckts upprördhet över det under föreställningen lästes ur Koranen.

För ett par dagar sedan kunde man i Dagens Nyheter läsa en insändare av en katolsk nunna som var upprörd över den bild från Lust&last-utställningen på Nationalmuseum, föreställande en nunna med en naken rumpa, som använts i marknadsföringen av utställningen och som även prydde DN:s kulturdel häromveckan. Jag förutsätter att Eric Sjöholm hade tagit ner målningen från väggen Nationalmuseum samt malukerat alla affischer och kataloger till utställningen om han vore chef för Nationalmuseum.

Kan man som konstnärlig ledare på en institution som Kulturhuset ha en person som låter den konstnärliga verksamheten styras av upprörda amatörer? Ett antal Nationaldemokrater kanske anser att man inte bör spela verk av judiska författare som Kafka på Statsteatern. Exit Kafka. En grupp kreationister anser att man inte bör ha utställningar om Darwin. Exit Darwin. Det finns kort sagt säkerligen alltid någon liten kufisk intressegrupp, religiös eller inte, som i facebooktrådar upprörs eller har anledning att uppröras över diverse utställningar på våra museer. Chefer som låter sin verksamhet påverkas av denna sorts opinionsyttringar visar helt enkelt att de har misstagit sig grundligt om vari deras chefskap består. Liksom vad som är vitsen med konst och kultur.

Nu kanske man kan invända att Sjöström endast beaktar muslimska åsikter framförda i Facebookdiskussioner. Jag vet inte om det är på det sättet. Men i så fall är den enda rimliga slutsats som kan dras av Sjöströms beteende att han anser att muslimer inte är tillräckligt mogna för att konfrontseras med den konst- och kultursyn som utmärker västvärldens kulturinstitutioner, som just Kulturhuset. Vilket är en i mina ögon rasistisk hållning, som även den rimmar illa med uppdraget som chef på en så viktig institution som Kulturhuset.

Lena Andersson skriver bra om detta i dagens DN; och Paulina Neuding i dagens SvD.