Eva-Lisa Sirén, ordförande i Lärarförbundet, kritiserar i en debattartikel i DN Maciej Zaremba för att denne bland annat driver vidare en polarisering i skoldebatten som hon menar är olycklig:
"Jag vill sätta punkt för en skoldebatt som präglats av polarisering och grova överdrifter. Den som sätter svart mot vitt, höger mot vänster, kunskap mot okunskap – ofta kallat flum – och disciplin mot kaos. DN:s artikelserie säger sig vilja göra upp med en rad historiska fenomen i svensk skola. Polariseringen borde vara ett av dem. Eller finns det skäl att låta debatten fortsätta handla om enskildheter eller gamla oförrätter?"
Åsikten är lite märklig. Att inte polarisera debatten i den bemärkelsen att man urskiljer vad som har gått snett och sedan kritiserar detta, innebär ju noga besett status quo. P J Anders Linders utomordentliga ledare i gårdagens SvD torde i Eva-Lisa Siréns ögon vara ytterligare ett återfall i det gamla skyttegravstänkandet. Att vrida om debatten till fördel för ökad lärarledd undervisning, upprättelse av läraren som en auktoritet, för ämneskunskaper samt en därmed följande kritik mot kunskaps-, värde- och kulturrelativism, är helt enkelt nödvändig för den som vill urskilja och komma till rätta med de tendenser som har fått svenskt skolväsende att spåra ur.
Att i det läget se dem som fokuserar på utbildningsväsendets sjuka punkter som grälsjuka debattörer som förordar polarisering, innebär i praktiken att man förordar status quo. Ty hur ser alternativet ut? Att poängtera att den stora förändring som svenskt utbildningsväsende genomgick från 1960-talet och fram till idag var i grunden positiv? Och att blott smärre justeringar krävs för att komma till rätta med problemen?
Det är just så som debatten har förts under den aktuella perioden. Med känt resultat!
Den artikel ur det senaste numret av Axess som Linder anför i sitt resonemang om hur kunskaperna i den svenska skolan hamnat i skumundan (för betygen) kan läsas här.