En man tar från de fattiga och utsatta i syfte att sätta "guldkant" på sin tillvaro. Hans agerande avslöjas, vilket får som konsekvens att de människor som tidigare har gett till de fattiga, slutar att ge till de fattiga. Denne omvände Roobin Hood, vill ha förståelse och kanske även förlåtelse. Till vem vänder han sig? Givetvis till en socialist: Stina Oscarsson, vars vänsterradikala engagemang har förlänat henne en hög befattning i den svenska statsfinansierade offentligheten. Med sitt socialistiska väderkorn kan den som har tagit från de fattiga och gett till de rika naturligtvis få absolution.
Stina Oscarsson skriver i Dagens Nyheter:
"Under vårt sista samtal drar jag mig till minnes vad Anita Goldman sa under en av våra debattkvällar på Orionteatern förra våren. Hon sa att hela vårt västerländska sätt att leva är så djupt omoraliskt att det är ett hyckleri av oss att över huvud taget prata om moral. Och egentligen, utan att på något sätt förmildra brottet, frågar jag mig om inte den lögn vi alla i väst lever i genom vårt överutnyttjande av jordens resurser på andras bekostnad är samma sak. Det är bara det att när man praktiserar samma moral i fel sammanhang räknas det som ett brott. Precis som en av Mor Courages söner i Brechts pjäs som ena dagen dödar en bonde och blir hyllad som hjälte men när han nästa dag när det blivit fred begår exakt samma handling – är det ett brott och han blir avrättad som straff."
Slutsatsen av Oscarssons resonemang tycks vara att det endast är i ett samhälle helt befriat från orättvisor som man kan tala om moral, endast i ett - får man förmoda - kommunistiskt samhälle som människan har möjlighet att uppträda etiskt.