Anna Ekström har skrivit en
artikel på Newsmill där jag påstås ”förneka islamofobin”. Jag sägs vidare hysa åsikten att ”den motvilja mot muslimer som bidragit till att politiker som Geert Wilders röstats in i det europeiska parlamentet” är ”legitim”. Slutligen anses jag blanda ihop poliska organisationer som muslimska brödraskapet med muslimer i allmänhet. Problemet är att ingenting av detta beläggs med citat ur min Newsmill-artikel. Anledningen till det är mycket enkel. Ingenstans ger jag uttryck för de åsikter som Ekström tillskriver mig.
Det jag vänder mig emot är en utveckling där man tenderar att mer och mer” likställa islamofobi med antisemitism utan ofta framställa islamofobin som ett större hot mot tolerans och demokrati än antisemitism”. Och jag visar på problem med att göra islamofobi-begreppet ”till riktningsgivare i kampen mot rasism”. Ett exempel på dessa problem är att man utmålar dem som ”varnar för de antisemitiska föreställningar som genom historiens gång har vuxit sig starka inom organisationer som Muslimska brödraskapet” som islamofober och rasister.
I en bloggtext på Axess-bloggen som beledsagar Newsmill-artikeln, skriver jag: ”Jag känner själv många muslimer som verkligen har anpassat sig till västerländska värderingar, till exempel rörande boskillnad mellan religion och vetenskap eller mellan religion och lagstiftning. Jag förstår inte varför Erik Ullenhag likt en målsökande robot närmat sig några av de absolut mest dubiösa gestalterna i det muslimska gemenskapen i dagens Sverige.” Och jag menar i samma text att han, genom att samarbeta med Helena Benaouda och Bejzat Becirov ” tenderar att spela Sverigedemokraterna i händerna” – ett parti som jag i Newsmilltexten kritiserar för deras ”uppenbart främlingsfientliga och inskränkt nationalistiska utspel”.
Var finns i min text sammanblandningen av muslimer i allmänhet och Muslimska brödraskapets åsikter? Jag skriver vidare i Newmill-texten om att muslimer i allmänhet ”med rätta kan åberopa sig själva som svaga och utsatta för kränkningar och intolerans”. Jag har vidare flera gånger på Axess-bloggen gjort distinktionen mellan islam som ”en fantastisk religion med stort andligt djup” och islam som ”synonymt med en uppsättning av lagar och rättsfall”.
Att jag skulle negligera, förneka och legitimisera rasism mot muslimer är således nonsens. Jag ser det som osmakligt att klandra muslimer i allmänhet för de antidemokratiska och antisemitiska tendenser som finns inom vissa islamistiska kretsar. Och jag ser det som ett problem att dessa tendenser leder till att främlingsfientligheten i samhället ökar.
Därför känner jag mig illa till mods när Ekström själv gör sig skyldig till just de svepande generaliseringar och den hatiska agitation som hon kritiserar, när hon genom att tillskriva mig åsikter som jag inte har, likställer mig med en rad opinionsbildare med dokumenterat antisemitiska och främlingsfientliga åsikter.
Hennes problem tycks vara att jag dels inte delar den definition av islamofobin som torgförts av vänsterextremister som Andreas Malm och Mattias Gardell, dels inte ser islamofobi, antisemitism och kristofobi som utbytbara storheter.
Jag menar att det är fullkomligt bisarrt att inte beakta de fundamentala skillnader som finnns mellan antisemitismens världsbild och den kritik mot islamism som islamofobi-begreppets svenska teoretiker Malm och Gardell karakteriserar som islamofobi, vilket har blivit en definition som nu alltfler i det mediala och politiska etablissemanget tanklöst tycks omfatta. Intressant nog samtidigt som man kan misstänka att begreppets svenske introduktör Andreas Malm börjar bli medveten om att han närt en orm vid sin barm. I sina senaste, delvis mycket tänkvärda iakttagelser om utvecklingen i Nordafrika intar nämligen Malm en så pass kritisk hållningt till Muslimska brödraskapet och andra muslimska rörelser i Egypten, att han utifrån sin egen definition av islamofobi-begreppet rimligtvis själv bör kunna karakteriseras som islamofob.
Vad är då skillnaderna mellan islamofobi och antisemitism? Jo, att antisemitismens kärna är en fantasi om en judisk världskonspiration. Medan islamofobins kärna är en kritik av olika inslag i islam och islamism. Islamofobi är till sitt väsen en kritik av en religion och ett religiöst förhållningssätt. Denna kritik är i vissa avseenden fyrkantig och okunnig. I den mån som religionskritiken övergår i rasism är den direkt osmaklig, men jag måste säga att de exempel på rasism som ges av just Malm och Gardell är mycket få. Vad de koncentrerar sig på, och utmålar som svensk islamofobi, är genomgående kritik av och oro för islamistiskt inflytande och för muslimsk hederskultur samt tendenser inom islam att inte dra tydliga gränslinjer mellan religion och lagstiftning.
Mig oroar kritik mot dessa tendenser inom islam och islamism mindre än vad Anna Ekström och andra med liknande åsikter har tänkt göra för att komma till rätta med den religionskritik som de tycks se som det nuvarande samhällets största gissel. Själv misstänker jag att vi inte är långt från förslag om lagar mot vissa idéer och åsiktsyttringar. Allt för den goda sakens skull.