2009 sprejade konstfackstudenten Yonas Millares en Afrodite-staty i Konstfacks foajé orange och blåprickig. Dokumentationen av detta verk har nu stoppats från Konstfacks vårutställning i år med motivationen att det brutit mot lagen. Skolan polisanmälde nämligen omedelbart Millares aktion och och han fick böta 28 000 kronor. I dagens DN försvarar sig Millares på ett på många sätt förbryllande sätt.
"Yonas Millares är själv född i Chile och har tillbringat mycket tid med sin släkt där. Där återkommer också de vita statyerna som kolonialmaktsmonument och ett sätt att tysta ned ursprungsbefolkningen och deras kultur, säger han. (---)
Varför gjorde du dem prickiga?
– Det visar på ett slags etnoestetik – aboriginer – det lägst stående man kan göra. Även afrikansk konst har lite av den här estetiken."
Millares hävdar vidare att de ursprungliga "statyerna hade en sådan allvarsam och pretentiös ton som spred sig i rummet. Genom att måla dem i orange och blått blev de roligare."
Millares uppfattning om aboriginernas konst är inget annat än turistens uppfattning om främmande kulturers konst. Prickig och rolig. Skulle han ha varit lika angelägen om att sätta sig in i aboriginernas konst som han har varit att sätta sig in i de konstteorier som idag är förhärskande på konsthögskolor i Sverige där dagens studenter från den svenska medelklassen utbildas till att göra konst för morgondagens vita, svenska medel- och överklass, så skulle han måhända ha insett att gårdagens aboriginer hade en konstsyn som hade mer gemensamt med dem som gjorde de antika statyerna än dagens svenska medelklass-konststudenter.
Aboriginernas konstnärer kunde och kan givetvis skilja sin traditions väsentliga och högt värderade konstverk från konst som var "prickig och rolig".