På sajten Politiskt inkorrekt gör man stor sak av att berätta om sexualbrottslingars bakgrund. Av andra medieaktörer har detta knappast uppfattats som vare sig speciellt föredömligt eller intressant. Variabler som etnicitet och klassbakgrund har inte ansetts väsentliga i resonemangen om problematiskt sexuellt beteende och sexbrott. Att överhuvudtaget tala om sexualbrottslingar i kollektiva termer anses inte comme il faut. Försåvitt det nu inte handlar om det stora kollektivet män, där man å andra sidan kan tycka att kategorin ”man” är så pass vidsträckt att den blir närmast intetsägande. Eller om det handlar om män som härrör från överklassen och är av västerländskt ursprung.
När det gäller såväl de anklagelser om sexbrott som riktas mot IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn liksom de rykten om sexuella utsvävningar som har varit i svang beträffande vår svenska kung, så anses åtminstone klassaspekten vara av central betydelse. Media har fyllts med artiklar om hur Strauss-Kahn och Sveriges monark är representativa för vissa sorters sexkulturer inom vissa samhällsklasser.
Frågan är varför denna sorts analogier mellan sexuella beteenden, sexuella brott och samhällsklass uppfattas som relevanta att diskutera när det gäller en samhällsklass som statistiskt sett snarast är underrepresenterad ifråga om sexbrott.
Det enda statistiskt säkerställda sambandet mellan klass och sexuellt våld är att män är socialgrupp tre är överrepresenterade i våldtäkter mot kvinnor i högre samhällsklasser. Det som begränsar kvinnors liv mest är inte heller rädslan för Strauss-Kahn-typer, utan för män ur lägre samhällsklasser.