Det finns en hel del att säga om Per B Sundbergs keramiska objekt, varav ett pryder omslaget till Dagens Nyheters kulturdel idag. De appellerar till publikens smak för gott hantverk och fantasifullhet, men presenterar allt med en ironisk twist så att man ingen ska behöva ställas till svars för att ha biedermeiersmak. Närheten till Jeff Koons kan bli lite påträngande och besvärande för den som ogillar efeber. Men, men... Vad kommer då DN:s recensent fram till. Jo i enlighet med mina tidigare blogginlägg om mediernas nypuritanism samt om mediernas beredvillighet att tala om vissa sexualbrott men inte andra, så skriver hon så här (ej på nätet), apropå de allusioner till könsorganens organiska former som Sundberg tryfferar sina verk med:
"Men det funkar inte för mig. I en värld där somliga höga chefer tar sig rätten att utnyttja hotellstäderskor och andra misstänks beställa flickor till kaffet, är det omöjligt att oreflekterat le åt ett objekt som en hundrosa keramisk jättepenis ihopbränd med en liten vas. (....) För mig känns det mest beklämmande att se små herdebarnsfigurer stå öga mot öga med manshöga snoppar och trist att fantastiska och vitporigt glasyrindränkta vaser fått titeln 'objekt med hål'."
Men kan man inte gå ett steg längre? Med tanke på att vi alla faktiskt lever i en värld, vars hemskheter på det sexuella området svårligen övertrumfas av att "höga chefer" misstänks "beställa flickor till kaffet", är det väl ändå rätt konstigt att det finns människor som är så pass kallsinniga och amoraliska att de på ett helt oreflekterat och glädjefullt sätt ägnar sig åt sexuella aktiviteter?