Jag hade glömt att kommentera Ulrika Stahres kommentar häromdagen i Aftonbladet till en understreckare som jag en gång för väldigt länge sedan skrev i SvD om Jerry Seinfeld. Den omedelbara anledningen till Stahres text var naturligtvis Seinfelds framträdande i Globen i Stockholm. Nåväl: Stahre har vänligheten att karakterisera min text som "ovanligt klarsynt". Med tanke på att hon påpekar att jag har helt fel i min analys av den amerikanska tv-serien, ger hennes beskrivning av min klarsynthet kanske mest av allt en föreställning av hur "klarsynt" hon upplever att jag vanligtvis är.

Nu kan man naturligtvis kontra med att påpeka att Stahres egen text inte heller är heltigenom klarsynt. Hennes påtalanden om brister hos Seinfeld, därför att dennes humor inte ligger helt i linje med rönen inom nutida genusvetenskaplig och queerteoretisk forskning, aktualiserar den gamla frågan om vad som är humor och vad som kännetecknar riktigt bra komik.

Den brittiske filosofen Roger Scruton - som även han för övrigt framträdde på helgens Engelsbergssemionarium - har påpekat att man kan se humor i analogi med god kultur, i den bemärkelsen att vi tenderar att alltid gå bet, när vi på teoretiskt abstrakt väg ska beskriva och objektivt definiera själva kärnan i humor - liksom i riktigt bra kultur. Denna oförmåga att tillhandahålla övertygande kriterier på vad som rent objektivt gör en viss humor bättre än annan humor, innebär dock inte att humor är ett överflödigt begrepp. De flesta är överens om att det som vi skrattar åt är humoristiskt, medan det som vi inte skrattar åt inte är humoristiskt. Det faktum att ett värde eller en företeelse inte går att exakt, objektivt fastställa och definiera innebär, kort sagt, inte att värdet eller företeelsen inte kan sägas existera.

När det gäller Ulrika Stahres analys av god humor, måste man nog dessvärre konstatera att egenskapen queer knappast är ett vare sig tillräckligt eller nödvändigt villkor för att en företeelse ska kunna definieras som humoristisk. Ta Molières dramatik till exempel. De flesta är nog överens om att den fortfarande har komiska kvaliteter, trots att den utgår från en världsbild som på väldigt många sätt är väldigt olik dagens (inte minst i genus- och queerhänseende).

Därmed naturligtvis inte sagt att Seinfeld kommer att överleva i ytterligare några hundra år. Men om tv-serien gör det, så är det knappast beroende på om den arbetar med könsstereotyper eller inte.