Expressens Karin Olsson skriver bra om hur Israel Shamir utnyttjar granskningsnämndens fällande dom mot SR:s Medierna för att man i ett program beskrivit Shamir som den antisemit han är.
Jag ser också att Aftonbladets Torsten Kälvemark på sin blogg upprörs över min kritik av Ulrika Milles kritik av Karl Ove Knausgård. På sedvanligt Aftonbladet-manér förmår dock inte Kälvemark anföra ett enda argument mot min åsikt utan tar fasta på att jag applåderas i kommentarsfältet på denna blogg. En person i kommentarsfältet sägs annända sig av termen PK, vilken Kälvemark hänför till "patriotiska" kretsar. Och därmed anser sig Kälvemark tydligen ha utdelat det dräpande hugget mot mig.
En sann intellektuell har talat!
Därpå kastar man sig i Kälvemarks kommentatorsfält över mig. Upprördheten är stor över att det i diverse kommentatorstrådar på Axessbloggen kan ha yppats åsikter som har varit identiska med Sverigedemokraternas. Detta är för övrigt en synpunkt som också har framförts av en del andra debattörer, vilket föranleder mig att påpeka att jag litar till fullo på förmågan hos Axessbloggens läsare att själv bedöma och argumentera för eller mot diverse mer eller mindre välunderbyggda åsikter i kommentarsfälten.
I enlighet med min demokratisyn vill jag i så liten utsträckning som möjligt censurera kommentatorer. Därför förekommer det i Axessbloggens kommentatorsfält såväl företrädare för vänsterextremism som för till exempel identitära åsiktsyttringar till höger (även om de förra är långt fler än de senare). Där har även publicerats åtskilliga inlägg av Israelvänner, likväl som av historierevisionister med en snarlik syn på Israel-palestina-konflikten som Torsten Kälvemark.
I den mån som åsikter censureras är det huvudsakligen därför att de bryter mot svensk lag, eller när vissa kommentatorer monoment framför en och samma åsikt i diskussion efter diskussion utan att hänsyn tas till det diskuterade ämnet. I övrigt har jag svårt att se någon anledning att inte låta olika åsikter komma till tals. Jag tror att det gör större skada att inte föra en så åsiktsinkluderande debatt som möjligt än att stänga ute åsikter, i synnerhet när man påstår sig göra det senare i demokratisn namn. Dock tar jag mig naturligtvis friheten att sätta punkt på en viss nivå för företrädare för åsiktsyttringar som astrologi, parapsykologi, teorier om frimurarnas och den judiska rasens konspirationer och så vidare.
Nu kanske inte detta senare behöver uppfattas som ett alltför stort demokratiskt problem. Det finns trots allt en mängd andra forum för diskussion av exempelvis den judiska rasens konspirationer, till exempel ombord på det Ship to Gaza som lovordas på Aftonbladets kultursida bland Torsten Kälvemarks meningsfränder. Ett betydligt större problem är i mina ögon den närmast hysteriska upprördhet som opinionsbildare som Torsten Kälvemark uttrycker över att vissa åsikter uttrycks och att vissa frågeställningar diskuteras.
Men vänstern har ju en stolt tradition av att argumentera för att vissa åsikter måste förbjudas, därför att de ger uttryck för antidemokratiska idéer (=alla åsikter som inte var identeiska med de kommunistiska i Sovjetunionen), eller därför att de är teclen på mentalsjukdom (=alla åsikter som inte var identiska med de kommunistiska i Sovjetunionen). Det är kanske inte en slump att båda dessa argument för åsiktsförbud på sistone har gjort sig gällande bland svenska kultur- och ledarskribenter.