Utan att se offren för förra helgens terrorattentat som annat än förevändningar för att framställa sina egna värderingar som hedervärda och förträffliga, frossar nu en rad svenska vänsterskribenter i framställningar av alla oliktänkande som medskyldiga till terrrorbrottet. Det paradoxala är att dessa medskyldiga till stor del är just de människor som vänstern historiskt sett har slagit vakt om: de människor som är globaliseringens förlorare - de människor som har svårt att förstå vikten av queerteorier och identitetspolitik; de människor som man hittar på pizzeriorna i gamla mellansvenska bruksorter och norrländska avfolkningsbygder.
Socialdemokratins stora utmaning framdeles är, liksom i 1900-talets början, att erbjuda demokratiska och samhällsenande alternativ för de människor som genom att marginaliseras riskerar att sugas upp av extremiströrelser och populistiska missnöjespartier. Det gäller i lika hög grad dem som lockas av islamistiska rörelser som dem som attraheras av högerextremismen. Bästa sättet att hedra offren för förra helgens massaker torde vara att satsa på att försöka hela, förlåta och sammangjuta - inte att elda på hatet och fördjupa motsättningarna i samhället.