Jag ber om ursökt för ytterligare ett tröttsamt blogginlägg om politiska extremister i Sverige, men jag vill bara ytterligare underbygga mina påståenden om Edda Manga i Expressen, nämligen dels att hon bor i ett kollektiv uppkallat efter terroristen Jan Carl Raspe, vilket hon aldrig har förnekat. Dels påståendet att hon tagit ledande personer inom FARC i försvar. Tilll exempel kan man läsa denna artikel där hon gör en stor sak av att den colombianska regeringen har förstört naturområden i jakten på FARC-gerillans ledning. Att man äntligen fick tag på den ökände el Mono Jojoy väljer hon att se som beklagligt emedan ett "känsligt och ovärderligt ekosystem" kan ha förstörts i samband med de militära insatserna! Och här en text där hon tar tar den man som ledde FARC:s propagandacentral i Sverige, Anncol, i försvar. "Det skulle kunna vara jag", skriver hon, och beklagar vad hon kallar "bilden av 'terroristen'". Jojo...
Det man noterar i hennes texter om Farc är den ensidiga misstänkliggörandet av FARC-gerillans fiender. Liksom tendensen att beskriva gerillan och dess allierade som frihetskämpar snarare än som terrorister. Därav beteckningen "terrorister" med just citattecken.
Som bonus kan man också läsa denna artikel där Manga säger sig vara emot mångkulturen. Som jag tidigare har påpekat är jag själv för mångkultur, men emot den multikulturalistiska identitetspolitiken. Vilket alltså tycks vara den diametralt motsatta ståndpunkten gentemot Manga, vars ogillande av integration snarast leder tankarna till många politiska extremister till höger. Les extrêmes se touchent - som bekant...
Sedan är det intressant att notera hur viktigt det är för Manga att offentligöra uppgifterna om hur hon skuggats av colombiansk polis i flera veckor därför att hon och Mattias Gardell enligt hennes version misstänktes för att fungera som en "förbindelselänk mellan Hamas och Farc". Om det kan man läsa här samt här. Och själv berör jag Manga även i detta blogginlägg.