2009 tog Torsten Kälvemark upp tidskriften Axess, som exempel på den utbredda islamofobin i dagens Sverige. Då reagerade jag mot flera felaktigheter i hans resonemang om Axess. Det borde jag inte ha gjort. För idag anför Kälvemark min reaktion mot det felaktiga påståendet som ett bevis på att jag är islamofob. Vi har alltså nått fram till en situation, där det inte spelar någon roll hur man bemöter en anklagelse. Vad man än svarar, bevisar svaret att man är skyldig.

Torsten Kälvemark har skrivit en text i dagens Aftonbladet (ej på nätet) om hur viktigt det är att reagera mot hatet mot muslimer. Det är en viktig fråga, däri kan jag ge honom rätt. Men frågan är varför Torsten Kälvemark tar upp mig i artikeln. Jag hyser inget hat mot muslimer - och har aldrig uttrycket något hat mot muslimer. Varför inte koncentrera kampen mor rasism på människor som hatar muslimer? Med tanke på att Axess är en av de få icke-religiösa publikationer i Sverige som verkligen har visat stort intresse och respekt för de religions- och kulturhistoriska sidorna av islam, kan man undra vad som egentligen motiverar min centrala roll i hans text om rasism?

Jo, mitt agerande på Axess-bloggen i samband med Kälvemarks recension av Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (2009) "säger en del om det debattklimat som rådde". Ett debattklimat som han ett par stycken tidigare i sin text beskriver i termer av att "de högerextremistiska krafterna har varit de mest välorganiserade på nätet."

Torsten Kälvemark tar alltså upp mig som ett exempel på detta debattklimat. Hans andra exempel på samma debattklimat är "Anders Behring Breiviks favoritblogg Gates of Vienna". Axess hamnar alltså inte i vilket sällskap som helst. Fint ska det vara! 

Men frågan är varför vi hamnar i detta sällskap? Jo, både Axess-bloggen och Gates of Vienna-bloggen reagerade 2009 mot Kälvemarks recension av Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (det kan här kanske vara på sin plats att påpeka att på den Axess-blogg som jämförs med högerextremistiska nätforum har såväl socialdemokraten Lotta Gröning som socialliberalen Mats Wiklund bidragit med texter).

Min reaktion på Kälvemarks recension beskrivs på följande sätt: "På Axess-bloggen gick Johan Lundberg i spinn därför att artikeln [Kälvemarks recension alltså] innehöll ett helt korrekt påstående om att den danske islamkritikern Lars Hedegaard inbjudits till ett prestigefyllt seminarium av Lundbergs huvudman och finansiär. 'En ryggradslös politruk' var det epitet jag fick'".

Vi kan börja bakifrån: Jag har aldrig kallat Kälvemark för "ryggradslös politruk". Och för det andra: Det jag reagerade mot i Kälvemarks recension var att han kopplade samman tidskriften Axess med ett seminarium som vare sig tidskriften eller dess nuvarande redaktion hade någonting att göra med: ingen av oss var med på seminariet ifråga, tidskriften har aldrig publicerat någon artikel av nämnde Hedegaard osv.

Varför ska vi som arbetar på Axess redaktion tas upp som exempel på islamofobi bara för att Lars Hedegaard bjöds in till ett seminarium som vi inget hade att göra med? Tillämpar man Kälvemarks logik på honom själv finns det goda skäl att karakterisera Torsten Kälvemark som islamofob, eftersom han bevisligen medarbetar i en tidning där Jimmie Åkesson bevisligen publicerat en artikel om just det muslimska hotet.

Nåväl: det som jag upprördes över i mina blogginlägg 2009 om Kälvemarks text var dock inte bara att han insinuerade att vi på Axess redaktion var islamofober utan även att jag av AB:s kulturchef Åsa Linderborg nekades möjlighet att bemöta de osakliga påståendena i Aftonbladet. I ett privat brev till mig beklagade Kälvemark också det inträffade. Passusen om Axess hade han inte författat själv, utan den var införd i efterhand, av redaktören Martin Aagård, som inte hade fått Kälvemarks godkännande. I mailet från den 9 april 2009 skriver han ordagrant att han "nämnde (...) inte Axess i mitt manus. Jag skrev bara att Hedegaard deltagit i Engelsbergsseminarierna. Tillägget om Axess skedde uppenbarligen i en redaktionell bearbetning som jag inte kan ta ansvar för."

Som den minnesgode läsaren kanske erinrar sig gav Åsa Linderborgs agerande i detta ärende upphov till en del diskussioner i media, där frågan dryftades om varför man inte kan få möjlighet att gå i svaromål när det - som i dett fall - underförstås att man är rasist. Till exempel kan man peka på denna artikel av Kjell Häglund i Journalisten, där Martin Aagård går i svaromål och får stöd av Hampus Eckermann, känd radioröst i antisemitiska kretsar.

Efter Anders Behring Breiviks vansinnesdåd är det snart inte en vänsterskribent som inte har hunnit utmåla Axess redaktion som medansvarig till terrordådet. Att i det läget Aftonbladets Torsten Kälvemark skulle dyka upp som siste man även på denna boll var knappast förvånande. Dock kan det kanske tyckas lite förvånande att han jämför mig med rasister och massmördare för att jag har kritiserat en av hans artiklar för att den rymde ett sakfel.

Det islamofobibegrepp som tidigare inbegrep inte bara människor som bjöd in Lars Hedegaard till seminarier utan även människor som samarbetat med människor som har bjudit in Lars Hedegaard till seminarier, bör nu enligt Torsten Kälvemark vidgas till att även kunna inbegripa de människor som reagerar mot felaktigheter i Torsten Kälvemarks texter såväl som de människor som kritiserar Andreas Malm.

Så varför inte löpa linan ut och säga som det är: att alla människor som inte delar de åsikter som kommer till uttryck på Aftonbladets kultursida är rasister och bör behandlas så som vi efter andra världskriget har behandlat dem som uttryckt sympatier med nazism och fascism?

I denna kamp mot 1900-talets ondskefulla ideologier gör Torsten Kälvemark ändå ett stort och viktigt för att inte säga modigt arbete. Inte minst för att han är så ensam och arbetar i sådan extrem motvind och hela tiden löper stora yrkesmässiga risker med att inta kontroversiella ståndpunkter. Det kan inte förnekas. Jag tycker därför att vi alla i Sverige ska vara ytterligt glada och tacksamma för att vi har människor med Torsten Kälvemarks integritet och sanningslidelse, människor som vågar ta upp kampen mot alla dem som på olika sätt hotar den svenska demokratin, inte minst genom att kritisera påstådda felaktigheter i Torsten Kälvemarks recensioner. Att demokratins största hot i dagens Sverige sammanfaller med just de människor som någon gång har riktat kritik mot Torsten Kälvemarks recensioner, visar ju ytterst sett bara vilken godhetens och sanningens fyrbråk som Torsten Kälvemark är och faktikskt alltid har varit.

Att Torsten Kälvemark nu utmålar alla dem som någon gång har kritiserat Andreas Malms bok Hatet mot muslimer som delaktiga i inte bara Anders Breiviks illdåd utan också i en större rörelse som enligt rättfärdighetens riddare Torsten Kälvemark är att likna vid de "antisemitiska grupper (som) talade om judar före andra världskriget", får mig att vilja dra mitt lilla strå till stacken och lyfta fram även Per Svenssons och Mats Holms kritik mot Malm, vilket naturligtvis gör även dem delaktiga i den rasism som enligt Torsten Kälvemark frodas på nätet och i samhäklet i stort. 

Jag vet inte vad Torsten Kälvemark anser att vi bör göra med dessa ondskans apostlar? Räcker det med  offfentlig lynchning på Aftonbladets kultursida eller anser han att strängare straffskalor bör tillgripas?

PS: Med tanke på att jag inser att en replik från min sida i Aftonbladet bara kommer att tas till intäkt för att jag är rasist och islamofob så avstår jag från att bemöta Kälvemark i Aftonbladet, vars kultursida tycks dela den sovjetiska uppfattningen om att monoman enstämmighet är det högsta tillståndet av debatt - och det kan man gärna få fortsätta att tycka.