När det gäller frågan om kommentarsfält så föranleder den livliga diskussionen under det förra blogginlägget några synpunkter och preciseringar.
De exakta reglerna för och den journalistiska hanteringen av Axess-bloggens kommentarsfält är under diskussion, och jag är tacksam för synpunkter från läsare. I vilken mån som angivandet av ett korrekt namn är ett reservationslöst krav är ännu inte bestämt.
Dock bör det inskärpas att en blogg är ett publicistiskt medium och att det finns anledning att fundera på i vilken mån som bloggen blir mer läst om språkligt och intellektuellt habila inlägg publiceras i kommentarsfältet. I den mån som man i ett inlägg argumenterar övertygande för en kontroversiell åsikt så kan jag se en poäng med att släppa igenom inlägget under en pseudonym.
Samtidigt har jag svårt att se vad frågan om yttrandefrihet har att göra med dels att bli refuserad i publicistiska sammanhang, dels att ha möjlighet att kunna påstå vad som helst anonymt. Yttrandefriheten hotas när personer på ett eller annat sätt stoppas från att utrycka sin mening. Bara för att man kan yttra sig anonymt råder inte yttrandefrihet. Inte heller bör man se det som en mänsklig rättighet att få texter publicerade i Axess, vare sig i pappers eller digital form, rvare sig under eget namn eller anonymt.
Sedan tycker jag att många av dem som är moraliskt indignerade över att någon i något sammanhang ber dem framföra sina åsikter unde eget namn, bör tänka sig för både en och två gånger innan de fäller moraliska domar över medieklimatet. Om de nu själva inte är beredda att framträda under eget namn, varför är de då så upprörda över att ingen reagerar på universiteten över att Edda Manga och Mattias Gardell kan flytta fram sina positioner utan att någon reagerar. Varför är de så upprörda över att ingen på Sveriges Radio reagerar när Stina Oscarsson får ytterligare en idé om att bjuda in någon vänsteraktivist som pjäsförfattare på radioteatern?
Funderar man aldrig över att kanske universiteten och medierna är fyllda av människor som är precis som man själv? Människor som knyter näven i fickan, skriver en anonym kommentar på nätet i smyg, och sedan hasar iväg till mötet där Mattias Gardell och Stina Oscarsson lägger fram sina nya planer för verksamhetsåret.
I någon mening är faktiskt skrivandet av anonyma kommentarer också ett val som man gör. Ett val som innebär att man väljer att inte engagera sig i frågan om hur man kan förändra en situation där det uppfattas som extremistiskt att hysa Per Ahlmarks eller Jan Björkliunds åsikter, medan det är mainstream att hålla med Mattias Gardell och Edda Manga.