Det finns ett svar som bitit sig fast inom mig efter att jag läste intervjun med Mattias Gardell i
Världen Idag från ifjol. Och då tänker jag inte på hur han menar att Hamas inte är en terroristorganisation. Nej, jag avser frågan om han inte såg några problem med att samarbeta med IHH under 2010 års Ship to Gaza, varpå Gardell svarar på påpekandet om att en av Europas främste experter på terrorism, franske domaren Jean Lois Brugiere, har pekat på IHH:s nära koppling till al-Qaida:
- Det är struntprat, allt detta är empiriskt ogrundat. IHH är en biståndsorganisation som kan jämföras med svenska Diakonia.
Orden faller mig i minne när jag ser Dokument utifråns intressanta reportage ikväll om hur Sarajevo kom att fungerade som en viktig europeisk bas för al-Qaida från 1990-talet mitt och framåt. I reportaget berättas om hur al-Qaida använde just biståndsorganisationer som täckmantel för förflyttning av stora ekonomiska belopp och om hur Saudiarabien på samma sätt förde in stora summor pengar i Bosnien för att stärka islamismen.
På denna sajt kan man komplettera uppgifterna från tv-programmet om kopplingar mellan Bosnien och al-Quaida, och i detta inlägg listas de välgörenhetsorganisationer med vilkas hjälp man från bland annat Saudiarabien har byggt upp islamistiska centra i Bosnien.
I listan över hjälporganisationer som har varit involverade för att bygga upp en islamistisk bas i Bosnien återfinner vi just IHH (liksom andra hjälporganisationer som också var med i organiseringen av Ship to Gaza, som IIRO).
Det är naturligtvis uteslutet att Gardell med sina kunskaper om al-Quaida inte skulle inse att påpekandet om att IHH är en hjälporganisation är ett helt irrelevant svar på den fråga som ställs av Världen Idags reporter. Det man i det läget undrar är varför han i så fall svarar så som han gör...
En annan fråga infinner sig under det att jag tittar på Dokument utifråns reportage om hur jättelika summor pumpades in i Bosnien i syfte att skapa grogrund för en islamistisk bas i Europa, och den frågan berör Mattias Gardells resa till Sarajevo i våras för Uppsalas teologiska institutions räkning, i syfte att med Sarajevo som utgångspunkt undersöka möjligheterna av att bygga upp ett centrum för muslimsk teologi vid Uppsala universitet.
Min fråga gäller i vilken mån som Mattias Gardell är speciellt väl skickad för uppgiften att organisera ett svenskt center för muslimsk teologi. En person som hävdar att de som yttrar sig kritiskt om islam lider av sjukdomen islamofobi? Är det en rimlig utgångspunkt för ett vetenskapligt studium? Och i vilken mån kan man lita på att Gardell i sina Sarajevokontakter knyter an till de moderata krafterna inom den muslimska akademin i Sarajevo och inte till Yusuf al-Qaradawi som likaledes har kopplingar till dagens islamistiska rörelser i Bosnien. Gardell har trots allt påstått om Qaradawi att denne är en representant för den ”islamistiska mittfåran”, (...) ”en sorts muslimska socialdemokrater”. Detta alltså om samma Qaradawi som i tv-kanalen al-Jazeera hyllade Hitler för att denne ”satte judarna på plats” och därmed skipade ”gudomlig rättvisa”.
Gardell deltog för övrigt också i en konferens 2009 i Istanbul, organiserad av just IHH, tillsammans med bland andra Qaradawi samt representanter för Hizbollah och Muslimska brödraskapet. Uttalanden från konferensen inbegriper enligt en israelisk rapport följande yttranden av Raed Salah: ”-If there is justice in the political world, the Zionist is equal to the Nazis. -In fact they are much worse. They have committed hundreds of holocaust.”
Qaradawis kopplingar till Sarajevo består till exempel i att Bosniens stormufti Mustafa Ceric är medlem av Qaradawis "European Council for Fatwa and Research" (ECFR). Ceric lyckades för övrigt i sista stunden, i februari i år, utverka en jättelik gåva från Gaddafi för att bygga ett muslimskt center i Sarajevo.
En insiktsfull analys av de muslimska motsättningarna i Sarajevo kan man läsa på sajten Center for Islamic Pluarlism, där Stephen Schwartz varnar just för kretsarna runt Ceric och Qaradawi.
Mustafa Ceric är inte så känd i Sverige, men han finns i alla fall representerad i antologin Salam. Om krig, fred och islam, där man även kan ta del av bidrag av just Mattias Gardell men också av Jan Guillou, Dror Feiler och Henry Ascher. Den sistnämnde är medlem i det stalinistiska partiet Kommunistiska partiet samt har arbetat som läkare i PFLP-flyktingläger. Ascher har också i likhet med Feiler (och till exempel Ali Esbati och Sven Wollter) undertecknat ett upprop till stöd för FARC-gerillan och PFLP. Därtill har han varit passagerare på samma Ship to Gaza-konvoj som Feiler, Gardell, Stellan Vinthagen och kompani.
Antologin Salams sammansättnig vittnar om islams märkliga öde i dagens Sverige. Varför väljer man ut ett antal gamla kommunister som Guillou, Ascher och Feiler när man vill sätta samman en antologi som ska framställa islam i fördelaktigt ljus? Och vad i islam är det egentligen som utövar sådan lockelse på gamla revolutionära kommunister? På liknande grunder kan man - mot bakgrund av Gardells förvirrade svar i Världen Idag om sin verksamhet som asatroende och hedning - fråga sig om inte den svenska islamska gemenskapen är värd ett bättre öde än att representeras av ett gäng terrorismsympatisörer.