Jessica Kempes egen bakgrund ger en fingervisning om hennes "intressen" och "forskning": hon skriver på sin hemsida att hon växte upp med bland annat "en beskyddande farfar som var kapitalist, antiksamlare och medlem i den pronazistiska Riksföreningen Sverige-Tyskland, bildad 1938. Ur dessa klassklyftor, kluvna kulturella rotsystem och pennalismen på Sigtunas gymnasieskolor föddes mitt intresse för politiska ideologier, konstteori och psykoanalys"

Vore kanske bra om Jessica Kempes kamp med sin egen historia kunde begränsas till psykoanalyssoffan och hållas borta från den konstdebatt som vi är många (akademiker) som uppskattar i dags- och månadspress.

av gåsleverkommunisten 2011-09-24 23:32:16

POLITISK PAMFLETT

Kempes artikel formar sig till en ohöljd, politisk pamflett med en retorik, hämtad från AFA och Expo:

"Men framförallt återlanserat av en växande rörelse av kulturnationalistiska, främlingsfientliga, radikal- och värdekonservativa partier, grupper och kulturströmningar med utopier om en nationellt och etniskt naturgiven konst och föreställningar om hantverksmässiga evighetsvärden."

Men den realistiska samtidskonst Kempe och andra konstens grindvakter föraktfullt fnyser åt, är inte alltid så beskedlig och utslätande, som hon vill göra gällande. Detta vet Kempe. Detta vet hon att INTE exemplifiera. Ett exempel:

www.malmgrenpaintings.se/...ion_of_the_delsida.htm

Tydligen någon som inte går i Konstperspektivs strypkoppel.

av Info 2011-09-25 08:23:18

Om man utger sig för att vara expert på politiska ideologier så kan det kanske vara på sin plats att känna till att konservatismen är allt annat än utopisk, till skillnad från den hegelianska metafysiken som marxisterna åberopar, för att inte tala om den statliga multikulturalistiska kvasiideologin som den senmoderna vänstern bekänner sig till (antingen var för sig eller i ett slags hopkok - allt som kan förstöra den europeiska hegemonin är förstås välkommet varför det senare inte sällan är välkommet). Psykoanalys är för övrigt ungefär lika mycket vetenskap som Tao Te Ching. Däremot är det ett ideologiskt vapen mot allt möjligt sunt och bra.

av Swedish Dissident 2011-09-25 19:11:02

Anmärkningsvärt att en konst som Kempe avfärdar som hötorgskonst, förmår väcka så mycket ont blod att hon ser sig tvingad att avfyra hela sitt batteri av post-moderna plattityder. Tragiskt att vara så oförmögen att tänka själv att man måste köra allt genom samma gamla "franska" idékvarn.

av David Persson 2011-09-26 12:19:23

Om man utger sig för att vara expert på politiska ideologier så kan det kanske vara på sin plats att känna till att konservatismen är allt annat än utopisk, till skillnad från den hegelianska metafysiken som marxisterna åberopar och de mål man vill att "kampen" ska leda till, för att inte tala om den statliga multikulturalistiska kvasiideologin som den senmoderna vänstern inte sällan bekänner sig till (antingen var för sig eller i ett slags postmarxistiskt hopkok - allt som kan förstöra den europeiska hegemonin är förstås positivt, varför det senare inte sällan är välkommet). Psykoanalys är för övrigt ungefär lika mycket vetenskap som Tao Te Ching. Däremot är det ett ideologiskt vapen som ofta riktas mot allt möjligt sunt och bra.

Nu blev det mer korrekt och välformulerat. Kan tillägga att sådana som Kempe borde läsa lite riktig psykologiforskning, nämligen Byron M. Roths senaste monumentala verk, i stället för att göra sig löjlig med Jacques Lacan. Men det går säkert att förneka verkligheten med någon esoterisk subjektsanalys. Och så är vi tillbaka på status quo igen och talar om att "integrationspolitiken har misslyckats". Men det är alltid värt ett försök.

av Swedish Dissident 2011-09-26 23:36:01

För den som bemödat sig med att kika lite utanför konstsveriges ankdamm står det tämligen klart att detta "klassisk konst och nazism hör ihop" resonemang i stort sett bara existerar i Sverige. Mina utländska kollegor ruskar oförstående på huvudet när jag berättar om artiklar som Kempes.

Kempe verkar onekligen känna till citatet "Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, uppfattas den till slut som sanning". Den retoriken fungerade kanske på 40-talet, men idag tror jag inte att en enda vettig människa köper hennes resonemang.

Om nu Jessica Kempe faktiskt genuint tror på sitt eget paranoida dravel, kan jag lugna henne med att de flesta klassiska konstnärer är väldigt politiskt inaktiva. Jag skulle även sträcka mig så långt som att säga "politiskt omedvetna". I sin strävan att lära sig måla så bra som möjligt har de inte tid att sätta sig in i politik, så till den grad att de flesta inte ens förstår att de är en förtryckt minoritet i den kontemporära konstvärlden.

Den enda punkt där jag kan hålla med Kempe är att klassikt realistiskt måleri idag oftast inte är speciellt bra, i jämförelse med t.ex 1800-talet. Där borde hon kanske rannsaka sin egen insats och hela 1900-talets strömningar. Under det förra århundradet gjorde modernismen allt för att rasera en tradition som tagit tusentals år att skapa. Idag försöker vissa desperat återuppbygga denna kunskapstradition, men Jessica Kempe och resten av konstvärlden (läs etablissemanget) gör fortfarande allt för att motverka detta.

Slutligen undrar jag varför Kempe inte också attackerar alla som uppskattar klassisk musik, litteratur och arkitektur. Hon kan ju hävda att det inte är hennes uppgift. Då kan jag upplysa henne om att det inte heller är hennes sak att bedöma andra människors politiska inriktning. Konst är konst, politik är politik.

Pratade med en god vän som är journalist (väldigt seriös och duktig sådan). Han hävdade att Kempe och hennes gelikar inte längre har någon trovärdighet, eller något inflytande. Axess ses däremot som en seriös och intressant tidskrift. Jag tror faktiskt att han har rätt.

av Joakim Ericsson 2011-09-28 21:42:02