Per Bauhn skriver klarsyn om konst och forskning i Barometern:
"Risken med att se konst som redskap till samhällskritik är att man reducerar konsten till pamflett och provokation. Vill man se sig som forskare och sanningssägare så kommer man dessutom alltid att hamna i skuggan av sociologer och journalister. Konstnärer borde lita mer till den goda konstens inneboende förmåga att påverka och inte vara så snabba att underordna sig egna eller andras krav på att vara ideologiskt nyttiga.
William Shakespeare och Francisco Goya, Jane Austen och Mary Cassatt, Franz Schubert och Hélène Liebmann, liksom andra författare, målare, och kompositörer har gjort avtryck inte bara i sin samtid, utan också i eftervärlden. Men de har gjort det genom att vårda sitt särskilda hantverkskunnande. De berör oss först och främst genom att vara skickliga i gestaltning och uttryck. Det är genom denna skicklighet som de sedan kan påverka våra föreställningar om oss själva, livet och omvärlden.
Om konstutövare vill påverka så måste de vårda sitt hantverk. Det duger inte med en slapp relativism som upphöjer allt –ett hål i marken, ett krogslagsmål, eller en uttömd papperskorg –till konst. När det blir för mycket lekstuga och egensinnighet så upphör förmågan att beröra."
Så enkelt kan man beskriva visionen om en konstens autonomi. Och vikten av hantverkskunnande.
Att Per Bauhns ståndpunkt icke desto mindre är förhållandevis kontroversiell i konstsammanhang, framgår av den text som Jessica Kempe har författat i senaste bnumret av Konstperspektiv, där hon på grundval av att jag i estetiska frågor har åsikter som tangerar Per Bauhns, försöker leda i bevis att mina åsikter och min konstsmak är lierade med 1. nazism, 2. rasism, 3. 1930-talets nationalism, 4. kulturnationalistisk främlingsfientlighet, 5. grupper med utopier om nationellt och etniskt naturgiven konst, 6. radikalkonservativa partier, 7. kamp mot muslimsk invandring.
Jag har nu bett Konstperspektivs redaktör Anders Olofsson att publicera en redaktionellt underskriven ursäkt. Jag har även påpekat att jag inte är det minsta intresserad av att delta i en "debatt" om huruvida jag och andra som vill slå ett slag för hantverkskunnande och som är skeptiska till ideologiska nyttokrav på konsten är nazister, rasister eller främlingsfientliga.